De sju makternas svärd Del 6

5 oktober 2005

Kapitel 6

När hon kom tillbaka till lägret möttes hon av Galatow som skrattande kom i mot henne. Nu har väl den där idioten sagt något till honom. I så fall skulle han allt få igen.
”Du ser allt för festlig ut i de där kläderna.” Han fortsatte att skratta och hon kom rodnande när hon tänkte på hur stora de måste se ut på henne och drog argt upp byxorna som höll på att glida ner över höfterna.
”Skratta inte” fräste hon och blängde argt på honom.
”Ojoj. Någon har vaknat på fel sida ser jag.” Galatow log lite försiktigt mot henne. ”Aja, här har du lite mat, men skynda dig att äta upp för vi skall snart iväg.” Hon tog skålen som visade sig vara full med kall gröt. Hon suckade tungt. Kunde det bli värre. Hon satte sig ner på sin filt som låg i närheten. Gått in i ett träd, blivit blöt, träffat en idiot och fått kall gröt. Nej det kunde det nog inte. Hon tvingade i sig den kalla gröten. Den smakade avskyvärt. Till och med hon själv kunde ju laga mat bättre än det här. Hon ryste till när hon stoppade in den sista sleven med gröt i munnen och svalde den så snabbt hon kunde. När hon reste sig upp gled nästan byxorna av henne och hon fick snabbt släppa skålen med ena handen för att de inte skulle trilla av helt och hållet. Hon hörde någon småskratta en bit bort, men vände sig inte om för att se vem det var. Hon visste redan vem det var. Han kommer allt få igen tänkte hon när hon sakta gick bort och lämnade och sedan i snabbare takt hämtade filten och smet bort till Dan som stod en bit bort och pratade med en människa som hon inte kände. När hon kom närmare slutade de prata.
”Hej Dan!”
”Hallå!” svarade han lite surt.
”Ska du inte presentera oss?” frågande hon.
”Vågar jag verkligen det?” En mörk blick från Jade övertalade honom. ”Okej! Okej! Jade, det här är Lyr. Lyr, det här är min kusin Jade.”
”Hejsan!” Jade sträckte fram handen beredd att dra tillbaka den när som helst ifall han skulle försöka sig på något. Men han bara tog den och skakade den. Han log brett i mot henne.
”Du var mej en sötnos.” Han log brett mot henne och verkade högst intresserad av byxorna som va på väg att glida ner igen. Hon visste det! Om det inte var det ena, så var de det andra. Det kunde visst bli värre. Hon drog snabbt upp byxorna som än en gång hotade att åka av.
”Sötnos va! En gång till och du får en smäll och jag menar det.” Det var lika bra att varna honom även om hon gärna hade velat klappa till honom från början. Fast de flesta var ju ändå så dumma att de sa det igen.
”Lugn Jade. Var försiktig Lyr hon menar det.” Dan såg lite oroligt på Jade. Han hade varit med om det här förut. Lyr såg mot Jade med ett leende.
”Sötnos.” Jade for snabbt ut med handen och gav honom en rejäl örfil.
”Aj! Vad var det bra för?” Lyr blängde surt på henne.
”Det ska väl du veta som började det och du kan inte säga att jag inte varnade dig.” Jade gned handen lite. Det hade faktiskt gjort lite ont. Hon tog kanske i för mycket. Hmm. Nä.
”Ja, men jag trodde att du skojade.” Just nu såg han ut som en sårad liten pojke istället för en karl på en 20,22 år.
”Men det gjorde jag inte.”
Lyr såg nu arg ut som om han hade trott att hon skulle be om ursäkt eller kasta sig om halsen på honom och be om förlåtelse.
”Du har allt tur i att du är en flicka.” Dan försökte gå emellan men Lyr knuffade undan honom.
”Vad sa du? Flicka! Jag kan allt spöa dig även om jag är en flicka” sa Jade.
”Phaa! Tror du verkligen att du kan det, lilla tös.”
”Ja visst!” Hon ignorerade Dan försök att tala dem tillrätta.
”Ska vi säga vid middagstid. Vi kommer att stanna då för en paus. Svärd? Knivar?”
”Knivar inga svärd.” Jade log för sig själv samtidigt som hon undrade om detta verkligen var en bra ide. Hon vände sig snabbt om för att inte Lyr skulle hinna ändra sig och gick bortåt igen.
”Jade!” Hon vände sig om och fick se Galatow komma gåendes bakom henne. ”Vi ska fortsätta nu. Kan du rida?”
”Det är väl klart jag kan. Tror jag.” Tillade hon sedan för säkerhets skull. Hon hade faktiskt aldrig ridit förut men någon gång skulle väl vara den första. Hon hade faktiskt sett på när hennes kusiner ridit flera gånger.
”Bra. Har du allt med dig.”
”Japp!”
”Ännu bättre” sa Galatow med ett leende och ledde iväg henne mot utkanten av lägret. Hon hade inte märkt det förut men nu hade samtliga eldar släckts och alla filtar och packningar var borta.
”Är alla redan borta?”
”Nej då. Där är de.” Han pekade bort mot den smala vägen som de färdats på dagen innan. Han visade henne till en häst som stod en bit bort och stod väntande kvar. När det tillslut gick upp för Jade att det var meningen att hon skulle sitta upp på hästen så blev hon nervös. Hur gjorde man? Hon gick sakta fram till hästen och ställde sig vid sidan av den. Hmm. Skulle man kanske sätta foten där och sedan dra sig upp. Nä. Det är nog bäst att prova med fart. Hon tog satts och med ett galant språng landade hon på hästen och gled av på andra sidan och ner på marken. På andra sidan av hästen kunde hon höra Galatow skratta.
”Det är inte roligt” utbrast hon surt. Dagen kunde visst bli ännu värre. När hon lyckats ta sig upp märkte hon att det var fler än Galatow som skrattade och rodnade. ”Det är inte roligt” muttrade hon för sig själv.
”Jag tror att det är bäst om du får rida framför någon.” Han såg bort mot leden.” Ion kom här. Du får ta fröken Jade framför dig i sadeln.” Jade ryckte till när hon såg vem det var. Idioten!
”Oh nej!” utbrast hon innan hon kunde hejda sig.
”Vad då.” Galatow såg frågande på henne.
”Inget” svarade hon med en butter min. Idioten eller Ion, som verkade vara hans namn, red fram till henne och lyfte enkelt upp henne i sadeln. Hon hann precis dra upp byxorna som hotade att åka av innan han red tillbaka till ledet och hela tåget började sakta skritta framåt.
”Jag tror inte jag har sett någon komma av en häst så snabbt förut.” Han skrattade högt medan han tog ett fastare tag om hennes midja så att hon inte skulle trilla av.
”Håll klaffen va.”
”Varför då? Börjar du bli irri?”
”Vadå irri?”
”Irriterad då. Jösses, du är verkligen hopplös.” Han skrattade till.
”Hopplös på sig själv.”
”Pha.”
”Du Ion.” Det var en av ryttarna som red bredvid som pratade. ”Är det där tjejen vid tjärnen.”
”Japp! Det är det.”
”Har du berättat.”
”Varför skulle jag missa att berätta en bra historia.”
”Din skit.” Hon höjde handen för att slå till honom.
”Hej! Lugna ner dig lite va.”
”Varför skulle jag lugna ner mig när du håller på att berätta massa saker om mig.”
”Varför skulle jag inte berätta. Du har ju en snygg kropp så du har ju inget att skämmas över.” Han log retligt mot henne och stämde upp ett nytt skratt som de andra runt dem. Jade blängde surt på dem alla men det funkade inte utan de bara fortsatte att skratta.
”Nu hoppar jag av. Släpp mig!” Men Ion släppte inte taget han hade om midjan hur mycket hon än kämpade i mot så hon fick vackert sitta där hon satt. Vi middags tid började Jade bli stel av att sitta still framför Ion i sadeln. Solen stod nu högt på himmeln och hon började bli hungrig.
”Släpp av mig! Jag kan allt gå” sa hon buttert.
”Snälla håll tyst i en sekund. Jag har fått en hemsk huvudverk.” Ion såg ner mot henne.
”Och du tror att jag bryr mig. Ha! Det var dagens skämt!” Hon blickade argt upp mot honom. Någon stans i det långa ledet av hästar beordrade någon halt och alla stannade.
”Äntligen” sa Jade lättat när alla började skingra sig. ”Släpp ner mig nu.”
Så fort hon fick fast mark under fötterna marscherade hon iväg bara för att mötas av en väntande Lyr. Byxorna var på väg av igen och hon fick snabbt dra upp dem.
”Så där är du. Jag undrade just om du skulle smita.” Jade suckade tungt. Det hade hon helt glömt bort.
”Absolut inte. Bara det är ett problem. Jag har inga knivar.”

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *