De sju makternas svärd Del 7

6 oktober 2005

Kapitel 7

”Ja, jag säger då det. En tjej kan inte slåss.” Han vände sig om och började gå iväg men vände sig sedan om. ”Urusel ursäkt förresten.”
”Vad då ursäkt? Det är sanning.”
”Visst sötnos.” Hon tog snabbt 5 steg framåt och gav honom en rungande höger i magen.
”KALLA MIG INTE SÖTNOS!” nu var Jade riktigt förbannad. ”Möt mig här om en kvart så får du allt se vad den här sötnosen kan.” Lyr hade sjunkit ner på marken och flämtade nu efter luft och med en sista föraktfull blick vände hon sig om och tog itu med nästa problem. Var skulle hon få tag i ett par knivar? Hon klev fundersamt iväg medan hon tittade på männen som höll på att göra upp eldar för att laga mat. Oh nej! Tänk om det blev gröt igen. Usch! Hon gick sakta framåt och fick syn på Galatow stående vid ett träd pratandes med Ion. Är det värt det frågade hon sig själv. Hon spanade mot dem. Ja det var väl värt det. Hoppas bara nu att Galatow har knivar. Hon närmade sig sakta, han var nästan framme vid dem innan någon av dem märkte henne.
”Oh! Nej!” Slapp det ur Ion. ”Inte du igen.”
”Vadå jag igen” sa hon surt mot Ion och vände sig sedan snabbt mot Galatow för att inte starta ett nytt bråk för det var inte vad hon behövde just nu.
”Har du några knivar” frågade hon Galatow och log sitt sötaste leende.
”Nej jag har… Varför frågar du?” svarade han misstänksamt.
”Åhh! Jag tänkte att jag kunde få låna dem.”
”Vad har du nu gjort?” Galatow suckade uppgivet.
”Hjälp! Hur lyckas du tjejen.”
”Det här ska väl du inte lägga dig i Ion.” Hon vände sig mot Galatow som stampade med ena foten i marken och såg strängt på henne.
”Vad! Varför tror ni att jag har gjort något.” Jade stirrade ner i marken.
”Varför Jade!” Galatow såg strängt mot henne.
”Det är Lyrs fel.”
”Och vad har han för roll i detta.”
”Hälften av den åtminstone.”
”Jade” Galatow såg hotfullt mot henne.
”Okej då. Vi började bråka och så sa han att tjejer inte kan slåss och då sa jag till honom att jag kunde allt visa honom hur hjälplösa vi var… eller något sådant. Så får jag låna knivarna?”
”Nej!”
”Varför!”
”Jag har inga.”
”Ohhh! Det kunde du väl sagt från början.”
”Hallå!” Ion viftade med handen framför hennes ögon.
”Vad är det” fräste hon.
”Ojoj! Ta det lugnt vildkatten. Du kan få låna mina.”
”Vad” utbrast Jade förvånat.
”Här ta dessa, men kom ihåg att du är skyldig mig en.”
”Tack!” Jade vände sig om för att gå men stannade. ”Du är en snäll idiot och inte en vanlig idiot som jag först trodde.”
”JAG ÄR INTE EN IDIOT!”
Jade svarade inte utan började springa mot mötesplatsen och tog ett fast tag om byxorna igen. Den här gången tog hon och stannade. Hon såg sig om efter ett band eller ett rep att ha runt som kunde hålla byxorna uppe och fick tillslut syn på ett som bara låg på marken och skräpade, med en snabb vända ditåt hade hon ett par byxor som inte skulle glida av. När hon var framme började hon prövande svinga de två knivarna genom luften. De var längre än de hon var van vid men de fick duga.
”Så du kom i alla fall” hördes en röst bakom henne. Hon vände sig om och där stod Lyr.
”Så klart jag kom, man kan väl inte missa ett tillfälle att se en vuxen man sitta och gråta som ett barn.”
”Phha! Som om du skulle kunna slå mig.” Han vände sig om för att gå bort. ”Kommer du eller.”
”På väg!” De gick sakta bort genom lägret bort mot en öppen gräsplätt där kampen skulle vara. På vägen samlade de upp en grupp med åskådare som följde efter dem med intresserade blickar mot de båda kämparna. Gräsplätten var ganska liten men den borde räcka eftersom de inte använde något annat än knivar och marken var hård och fast. Perfekt. De gick ut till mitten på fältet och ställde sig beredda. Det verkade som om en av männen hade tagit på sig rollen som domare och han gick sakta runt dem och startade sedan kampen med ett ord.
”Kápitélíe”
Jade stod still ett ögonblick och funderade på vad ordet kunde betyda och det gjorde nästa så att hon förlorade men hon lyckades i sista sekund få upp en av knivarna för att skydda sig mot Lyrs häftiga attack. Han bröt sig loss och bakade några meter.
”Jag visste det. Kvinnor ska inte leka med vapen som de inte kan använda.”
Jade svarade inte honom utan gick sakta fram mot honom med långa hotfulla steg och ett leende på läpparna. Än så länge var det till hennes fördel att han trodde att hon inte kunde hantera knivarna men det skulle han snart få se att hon kunde. Med en galant sväng på handen snurrade kniven runt och hon högg mot honom. Han parerade förvånat hennes kniv och bakade undan. Jade följde efter som en hök följde efter musen. Med en snabb serie utväxlingar av slag så lyckades hon komma innanför hans försvar och slog till honom på axeln med fästet till kniven. Lyr såg nu ännu mer förvånat på henne och började ta i på allvar. Knivarna blev som en virvel av vassa kanter när de gång på gång rykte ihop. Båda två hade glömt alla åskådare och fokuserade sig bara på striden som löpte fram och tillbaka utan att någon av dem fick något övertag. Jade kände hur svetten sakta rann nedför pannan och hoppades på att den inte skulle rinna ner i ögonen. Ett stick av smärta väckte henne från hennes tankar och förkunnade att Lyr hade skurit henne på armen och hon fördubblade sina ansträngningar när hon såg hans belåtna leende och lyckades på nytt komma innanför hans gard och rev sönder en bit ur hans skjorta. Han tjöt till och hans ögon blängde lite argt på henne som om hon inte hade rätt i att få göra så. Utan att tänka på det sträckte hon ut tungan åt honom. Det verkade inte göra saken bättre utan han blev ännu argare och kastade sig nästan på henne och gjorde så att hon tappade en av knivarna. Jade kände sig lite villrådig nu när hon bara hade en kniv kvar och övervägde chansen att klara sig utan den. Efter några sekunder av tvekan och en snabb utväxling av slag så kastade hon iväg den mot ett träd där den satte sig djupt in i barken. Lyr som trodde att han vunnit tog segervisst ett steg tillbaka men med en snabb spark som träffade honom i magen visade hon honom att hon inte hade gett upp än. Lyr stirrade förvånat på henne men ställde sig i stridsposition med benen isär. Knivarna var ett problem men Jade hade fått slåss obeväpnad flera gånger mot Keen och de flesta gångerna så hade det faktiskt gått bra även om hon hade förlorat. Hon duckade snabbt under en kniv som kom farande genom luften och hoppade undan för den andra och smet mellan och passade på att ge Lyr ett slag på ena armen så att han tappade kniven och ställde sig bakom honom och gav honom den korta tid han behövde för att snurra runt och ta upp striden igen. I denna närkamp slog hon honom på axeln och fick själv ta emot ett knytnävsslag i höften och trillade nästan omkull. Men hon lyckades snabbt återvinna balansen och kastade sig på Lyr som inte hade varit beredd utan trillade omkull med Jade ovanpå sig. Med ett snabbt knytnävsslag som hon lärt sig av Will slog hon honom medvetslös och ställde sig upp på vinglande ben. Inte förrens då märkte hon alla alver och människor som stod och tittade kanske lite förvånat på henne men ändå stämde de alla upp i ett hurra rop. Jade rodnande men hämtade sig snabbt. En alv kom småskrattandes fram mot henne och hon visste att hon hade sett honom förut men kunde inte komma på var.
”Så jag har fått en liten vildkatt till lilla syster” sa han skrattandes.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *