De sju makternas svärd Del9

14 oktober 2005

Kapitel 9

Jade stirrade på den stora staden under dem. Att den var stor var det första som kom för henne men också hur vacker den var. Man såg små gator ringla fram bland husen och miniatyrfolk som gick omkring. Men palatset var det som förvånade henne mest. Det var slottet från tavlan och det skulle inte förvåna henne om målaren till tavlan hade stått just här när han målade. Det var ett stort slott med vita väggar, fem torn som var utplacerade på olika ställen inne vid slottet. Både runt slottet och staden fanns en mur som skulle skydda mot inkräktare. Det enda ordet som kunde förklara staden i ett var magiskt och det var faktiskt delvis sant. Det såg verkligen ut som om det låg en förtrollning över den. Hon skulle säkert ha kunnat sitta där i flera timmar utan att göra något annat än bara stirra om inte Ykanion hade väckt henne ur hennes förundran med en liten knuff.
”Jag ser att du tycker att staden är vacker” sa han och log.
”Vem kan säga något annat” svarade Jade.
”Det vet jag inte. Jag har inte hört någon än”
De fortsatte sedan under tystnad ner för en brant backe mot staden och red sakta mot stadsportarna. När de nästan var framme hördes en röst bakom de stängda portarna.
”Tí amále kíer amaké yoké” ropade den högt och tydligt.
”Amkó teme arrak Ybi sabá” svarade Seake med hög röst.
Jade tyckte om det klingande språket och försökte sakta härma alla ord men när hon inte lyckades så bra blev hon fast bestämd på att åtminstone veta vad det betydde.
”Vad betyder det där” frågade Jade sin bror försiktig.
”Åh! Jag glömmer hela tiden bort att du inte kan alviska men det får vi ta och ändra på. Öh… Jo, först ropade någon innan för muren, som jag misstänker var Kiak… ”han harklade sig och fortsatte ”Det betyder ”Vilka är ni som står framför oss” och svaret är ungefär ”Vi är Ybis krigare och tillbedjare”. Det är svårt att översätta rätt från alviska till ert mänskliga språk. Ni har så få ord som betyder samma sak men ändå inte.”
Jade förstod ingenting av det han sa men nickade hela tiden som om hon gjorde det och under tiden fortsatte Seake och mannen innanför som kanske var hennes äldste bror att ropa till varandra. När portarna öppnades blev hon förvånad över hur snabbt de gled upp. De vekade tunga och var ganska tjocka. Innanför kunde hon se en liten folkmassa som var där för att välkomna dem, men det som drog till sig uppmärksamheten mest var en man som satt på en stilig häst, hans brynja glänste i solljuset och hans mantel vajade i vinden, hans bruna hår verkade irritera honom där det hängde ner till hans axlar och han viftade undan lockar flera gånger med ena handen. Bredvid honom på en annan häst fanns en kvinna med en lång vit klänning, hennes hår glänste som silver och trotts att de var en bit ifrån såg man att hon var mycket vacker. Sakta skrittade Ykanion, Seake och Fekey före de andra och när de kom innanför portarna såg Jade att det var många fler samlade innanför portarna än de få hon sett. De jublade när de närmade sig och hon kände att hon började rodna lite men förstod inte varför. De två ryttarna som hon sett mötte dem leende och Ykanion hoppade ur sadeln och hjälpte kvinnan ner och gav henne en kram innan han hälsade på mannen som hade suttit av redan och gav honom en klapp på ryggen innan han vände sig mot Jade. Jade själv kände sig lite bortkommen och mer klättrade av hästen än hoppade av som Ykanion hade gjort. När hon var nere på marken kom kvinnan fram och gav henne en kram och ett brett leende innan hon backade och lät mannen komma fram, han kramade också henne och sträckte sedan fram handen. Det är inte rätt tillfälle tänkte Jade för sig själv medan hon tog hans hand. Men han bara bugade över den och log ett smittande leende mot henne och hon kunde inte låta bli att le tillbaka.
”Så min syster har äntligen kommit” sade han ljudligt.
”Jag antar det” svarade Jade med ett brett leende. ”Annars skulle hon väl inte stå här. Eller jag kanske är en illusion.”
Till svar fick hon ett litet frustande och en nick.
”Vi får prata mer uppe på slottet det är inte rätt plats att prata här även om det borde vara säkert så är det tyvärr inte det längre, särskilt inte i tider som dessa.”
Kiak ställde sig bredvid henne och visade henne fram till sin häst där han helt enkelt lyft upp henne och svingade sig sedan upp själv. När de sakta tog sig upp mot slottet kunde hon höra Ykanion och kvinnan, som hon antog var Tariki, småprata och ibland stämma upp i skratt. Men hon var för fascinerad av staden för att kunna lyssna. Gatan de red på hade ett invecklat mönster av stenar som kunde få vem som helst att bara stå och stirra på dem helt förundrad. Husen var underbara, de var målade i mjuka färger och i alla fönstren fanns blommor i krukor. Gatorna kantades av träd som blommade i olika färger och spred en ljuvlig doft över hela kvarteret. Hela vägen upp till slotten var det samma sak vackra hus, underbara gator och träd. Ibland såg hon något värdshus men de verkade väldigt rena till skillnad från det som fanns hemma, nej, hennes gamla hem. Överallt fanns det människor, alver och faktiskt tyckte hon sig se dvärgar flera gånger. När de kom upp till slottet hade hon stirrat så mycket på allt nytt så hon hade huvudverk och ont i ögonen. Slottet var omgivet av en tjock mur som var minst 7 meter hög, den var byggd av vita stenar som noga var uthuggna och på vissa av dem fanns det mönster som ringlade omkring som ormar. När de väldiga portarna öppnades kunde hon inte låta bli att flämta till av beundran. Slottet var underbart! Alla väggarna var av samma vita sten som muren var men den verkade ännu vitare nu. Överallt på slottets torn satt olika baner med symboler som antagligen visade vilka nobla släkten som fanns i slottet och många gudars symboler vajade där stolt i vinden. Nedanför slottet fanns flera andra stora byggnader men inte lika vackra men ändå med samma vita sten som slottet och muren. Hon misstänkte att åtminstone en av dem var ett stall även om hon tyckte att det var nästan för fint. Man såg en stor park börja precis så att man såg den innan den försvann bakom slottet. Hon var så uppslukad av allt så hon blev rädd när Kiak tillslut pratade med henne.
”Det verkar åtminstone som om du gillar det” sa han och log mot henne medan han svingade sig ur sadeln och sträckte sedan fram handen för att hjälpa henne ner.
”Det är underbart” svarade hon snabbt. ”Jag hade aldrig trott att….”
Hon han inte säga klart meningen innan hon blev omkullslagen av tre barn som kom springandes i full fart.
”Jade” tjöt de alla där de låg på marken och kramade om henne.
”Släpp mig” blev Jade svar. ”Ni kommer ju snart ha ihjäl mig!”
”Förlåt” svarade Mottie, Kassy och Jiok men släppte inte för det.
”Okej, barn nu får ni nog ta och släppa henne.”
Jade tittade upp mot sin räddare och log glatt.
”Enia!”
”Släpp henne nu så att jag också kan få en kram” sade Enia glatt och kramade om henne så fort hon kommit upp.
”Alltså det kommer snart inte finnas mycket kvar av mig om ni kommer att hålla på så här.” Men hon fick i alla fall en kram från Keen och Will som just kommit springandes. När hon lyckades ta sig loss såg hon sig undrande omkring.
”Var är Jannie och Liene?” frågade hon oroligt.
”Du behöver inte vara orolig” svarade Keen glatt.
”Liene är i slottsköket och hjälper till, du vet ju hur hon älskar att laga mat och Jannie är nog ute vid träningsfälten och ser på när männen övar.”
Will hostade menande till och log mot henne. Ja, det kunde man ju vänta sig av Jannie, hon verkade inte kunna låta bli att flänga efter de sötaste killarna hela tiden. Men Jade kände faktiskt att hon hade saknat henne med.
”Jag får ta och hälsa på dem sedan.”
”Ja det får du allt ta och göra, men nu vill vi gärna lära känna dig” sade Kiak och log mot henne. ”Vi har ju inte träffats så ofta direkt.”
”Det har vi ju faktiskt inte, men just nu ser hon mest ut att behöva nya kläder.” Tariki ställde sig bredvid henne och lade händerna på hennes axlar.
”Det kan du faktiskt ha rätt i” sa Ykanion. ”Men vi kan väl träffas till middagen så kan vi äta i Livets sal.”
”Det var en bra ide” svarade Tariki. ”Vi syns där. Ta med Galatow och Leokon också jag vill höra om deras äventyr” tillade hon.
”Vi syns sen” sa Keen och han och Will vandrade sakta bortåt med de andra i släptåg.
”Kom här” sa Tariki och visade henne mot dörren. ”Vi är ju nästan exakt lika stora så jag tror att mina kläder borde passa dig men vi får e till att få hit en sömmerska som kan ta mått på dig och göra nya kläder åt dig.”
”Ja det skulle nog vara bra att ha några egna kläder” svarade hon med ett skratt. ”Jag har inte haft mina på ett tag.”
”Vad hände med dem?”
”Åh! Inget speciellt” svarade hon generat.
”Jo! Kom igen. Säg nu jag tänker inte skvallra.”
”Okej… Jag gick in i ett träd.”
”Va! Varför kunde du inte ha kläderna då?”
”Det råkade vara så att det var en pöl precis bredvid och så… man kan säga att jag blev riktigt våt och kläderna hade inte hunnit torka till idag så jag fick nöja mig med de här.”
”Då förstår jag.” Tariki log mot henne. ”Du kanske borde dra upp byxorna lite.”
”Tusan också” sa Jade surt och drog upp byxorna ordentligt som än en gång hade börjat glida ner och förstod att hon måste se riktigt komisk ut.
”Ingen fara vännen” sa Tariki glatt. ”Men du borde vårda ditt språk bättre. Tänk att jag har en lillasyster. Visst visste jag det innan men det har inte känts så kallande som nu.”
”Vadå, kallande?”
”Jo du förstår nu känns det som om jag måste ta hand om dig.”
”Jag kan ta hand om mig själv.” Alla ville visst se till henne. Hon var ju faktiskt inte så liten.
”Det kan du säkert, men jag tycker bara att det känns så” Svarade Tariki leende. ”Jag måste vara hos drottningen lite senare idag så jag tänkte att du kunde få gå runt lite på slottet så skickar jag någon efter dig sen när vi ska äta. Blir det bra?”
”Jaha då! Det blir bra” svarade hon glatt. Då kunde hon ju titta in vid de där träningsfälten som Keen pratade om.
Under tiden de gått hade de kommit fram till en dörr som låg en bit ifrån den stora porten, som man annars kunde använda. Tariki öppnade den och lät Jade gå före in. De kom in i en lång korridor som verkade sträcka sig över hela slottet. Golvet var lagt i ett underbart mönster och mängder av målningar hängde längs väggarna, alla verkade föreställa någon eller några personer. På golvet fanns också en lång matta som inte verkade ha ett slut utan som fortsatte så långt hon kunde se. Överallt verkade det finnas människor och alver som sprang omkring i olika ärenden.
”Hitåt Jade!”
Jade hoppade till när hon hörde Tarikis röst. Hon måste ha sett ut som en dåre där hon stod och stirrade så ögonen nästan trillade ut. Hon vände sig snabbt om och skyndade efter Tariki som redan hade hunnit en bit bort.
”Du kommer nog att villa bort dig ett par gånger innan du lär dig hitta, men det är faktiskt väldigt enkelt. Om du går åt motsatta håll som vi går nu kommer du till kökets och tjänarnas sovrum. Om du fortsätter den här vägen kommer du till den allmänna matsalen som de flesta använder. Få se här. Om du tar till höger i den här korsningen så kommer du till adelns sviter och till vänster har vi kungafamiljen och deras närmaste. Vi ska in här. Jag måste vara i närheten av drottningen. Alla drottningens hovdamer bor här och så förstås kungens och drottningens nära släcktingar.”
Jade orkade inte lyssna mer hon visste att hon ändå så skulle glömma allt med det samma. Istället riktade hon sin uppmärksamhet på alla personer som skyndade förbi. Det var allt från vackert klädda adels damer och herrar till mindre välklädda tjänare. Alla verkade ha åtminstone en sak att säga om hennes klädsmak men hon var glad att ingen sade något.
”Här ska vi in” sa Tariki tillslut och öppnade dörren. Väl inne kunde inte Jade låta bli att flämta till av förundran. Hon hade aldrig sett något så stort och vackert rum i hela sitt liv. Och inte nog med det så fanns det ännu fler rum som verkade höra till Tariki.
”Det verkar i alla fall som att du gillar det” sade Tariki. ”Vad bra! Jag tänkte nämligen att du kunde få sova här i mitt lilla gästrum tills vi har hittat ett bra rum till dig.”
”Det vill jag gärna” svarade Jade medan hon promenerade runt bland rummen. Det fanns två till förutom gästrummet och Tarikis sovrum. Gästrummet var inte lika stort som Tarikis men det var ändå större än det hon var van vid och hon behövde ju inte heller dela det med någon.
”Nå tycker du om det eller vill du ha ett annat rum nu med än gång?” frågade Tariki när de hade gått runt i alla rummen.
”Jag vill jätte gärna vara kvar här om jag får. Ett tag i alla fall.”
”Självklart får du det. Men nu borde vi ta tag med klädproblemet.” Tariki vände sig om och gick bort till en garderob i ena hörnet av hennes sovrum. ”Kom här Jade så får vi se vad du kan ha.”
Jade gick snabbt bort till henne och blev utsatt för en ordentlig genomsyn.
”Du passar nog bäst i blå eller grön. Hm.” Tariki vände sig mot garderoben och örjade rota bland kläderna. ”Vill du ha något vackert eller något som är bekvämt?”
”Bekvämt, tack” svarade Jade förvånad över att få en så dum fråga.
”Något som är lätt att röra sig i eller lite mer elegant?”
”Jag vill kunna röra mig.” Hjälp vilka frågor. Kunde hon inte helt enkelt få ett par byxor och en tunika. ”Jag tror att jag ska vara ute lite” sa hon i hopp om att hennes syster kanske skulle ta fram ett par byxor åt henne istället för en klänning.
”Hm… Jag tror att den här kan passa dig” sa hon tillslut och räckte fram en mörkgrön klänning. Hon tog sakta i mot den. Hon hade bara några få gånger använt en klänning och det hade inte varit bekvämt och så hade man snavat hela tiden på klänningsfållen. Men hon tog i mot klänningen och gick in i gästrummet för att byta om. När hon tillslut lyckats få på sig den gick hon ut till Tariki som stod utanför och väntade på henne.
”Den passade ju jättebra!” utropade hon förtjust och log. ”Märkte du att den är delad i kjolen så att man ska kunna röra sig bättre. Själv tycker jag inte så mycket om det men jag tänkte att du kanske skulle gilla det.”
Jade provade att gå omkring lite och det var lättare att röra sig i den klänningen än de hon använt förut. Dessutom trodde hon att hon kunde slåss med den i alla fall lite. Hon måste be om åtminstone en sådan här hos skräddaren.
”Kom här så ska jag borsta ut ditt hår, det ser lite tovigt ut.” Tariki viftade med borsten.
Jade suckade men satte sig på sin syster säng och lät Tariki borsta ut hennes hår.
”Aj!”
”Oj förlåt! Ditt hår är verkligen tovigt. Du måste nog ta ett bad i kväll så får du ta lite oljor i håret.”
”Visst” sa Jade och log lite ansträngt.
”Här kom och se dig i spegeln du ser strålande ut.”
Jag har inte sett mig någon gång sedan jag blev alv tänkte Jade och närmade sig nervöst spegeln på ett sett hade hon sett fram i mot att se sig men hon hade också varit rädd för förändringarna. Hon häpnade när hon såg alven som tittade tillbaka på henne från spegeln. Hon hade kvar en del av de drag hon hade haft förut, men det var ju inte samma. Hennes hår hade fått en glänsande mörkbrun färg, det var lika långt som förut men det hade blivit vågigare och lockigare. Hennes ögon hade inte ändrat sin bruna färg men var ändå på något sätt vackrare än förut. Hon kunde inte låta bli utan drog bak håret så att hon såg ena örat. Jo, det var spetsigt. Hennes kropp verkade slankare och till och med hennes fingrar såg annorlunda ut. Man kunde inte säga något annat än vacker om henne nu.
”Hur kunde de små och Enia känna igen mig när jag inte känner igen mig själv.”
”Kiak visade dem hur du såg ut genom Galatow. Fråga mig inte hur med det var så han sa i alla fall men jag förstår mig inte på det där med magi och så. Jag har mitt ljus och det räcker.”
”Hu.. hur kunde Katiko göra så här?”
”Han tog egentligen bara bort besvärjelsen som låg runt dig som fick dig att lika en människa svårare var det faktiskt inte.”
Hon log brett men leendet stelnade till när hon helt plötsligt kom på att hon skulle till drottningen.
”Ojoj! Nu är jag allt försenad. Jag skickar en tjänare efter dig sen. Hejdå!” sa hon medan hon skyndade i väg mot dörren. Innan hon försvann ut kunde hon höra henne muttra något om att hon inte hade hunnit byta om och att hon skulle lukta häst. Jade såg sig omkring i rummet. Här hade hon ju inget att göra tänkte hon och smet ut genom dörren och skyndade iväg mot friheten. Var den nu låg!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *