De sju makternas svärd

3 september 2005

Kapitel 1 ”Främlingar”

”Jade…”
Inte nu igen!
”Jade!”
Hon drog kudden över huvudet i hopp om att hon fortfarande drömde.
”JADE!”
Tre av hennes kusiner, Mottie, Kassy och Jiok stod plötsligt vid hennes säng.
”JADE VAKNA!”
När dom inte fick något svar tömde Jiok, som var den äldsta av dom, en hink med iskallt vatten över henne och tillsammans rusade dom ut ur rummet det snabbaste dom kunde och dundrade ner för trappan.
”Era skitungar! Vänta bara tills jag får tag på er.”
Jade hoppade upp ur sängen utan tanke på att hon bara hade på sig underkläderna och kom fram till trappan ungefär samtidigt som barnen nådde ytterdörren. Hon for ner för trappan och snubblade på en av katterna som låg och sov på nedersta trappsteget. Katten for upp och fräste vilt samtidigt som hon ramlade pladask på golvet i hallen.
”Aj! Sabla katt!”
Hon lyckades sakta ställa sig upp och grimatiserade över smärtan i ryggen efter smällen.
”Men Jade! Du måste ju ha kläder på dig.” Jade tittade förvånat upp när hon hörde sin faster. Inte förens nu märkte hon att både hennes faster och farbror stod där och pratade med två främlingar som intresserat tittade på henne. Jade kände hur rodnaden steg i ansiktet och vände genast sig om och rusade uppför trappan och in i det rum som hon delade med två av sina äldre kusiner.
”Skit!”
”Vad är det” frågade Liene. Hon viftade undan en blond lock frånansiktet.
”Jag skämde bort mig igen precis framför Enia och Keen.”
”Det är väl inte så farligt? Du har ju bott här sen du var 5 och mamma och pappa bryr sig inte precis om sådant.”
”Nej, det har du rätt i” sa hon menande och nickade ”OM DOM VAR ENSAMMA.”
”Menar du att dom inte var det?”
”Just det och jag har ingen aning om vilka dom andra var. Och vad värre är att dom var killar.” Nu tittade Jannie intresserat upp från sin säng i hörnet av rummet.
”Hur många var dom” frågade hon.
”Två…. Varför frågar du?”
”Om dom är söta så delar vi va?”
”Va…..Vad är det för fel på dig!”
”Men kom igen…”
”Nej!”
”Men du tycker inte ens om killar.”
”För det första tycker jag visst om killar men inte att flörta med dem och för det andra var de inte killar dom var män och dessutom så är de nog bara på genomresa och frågade bara efter värdshuset.”
”Men om de inte är på genomresa utan tänker stanna”.
”Åhh! Du är galen!”
”Tack! Du har sagt det många gånger.”
”Kan ni sluta. Jag får ju huvudverk av ert tjat.”
Det var Liene som äntligen lyckades göra sig hörd.
”Kan ni inte ta det här utanför. Och förresten Jannie så finns det tillräckligt med killar här i by som du kan ta och flirta omkring med.”
”Men det är ju ingen utmaning Liene” svarade Jannie. ”Kan man inte få ha lite roligt.”
”Låt mig få tänka efter… Nej!”
Jannie stegade ilsket ut ur rummet, smällde igen dörren och klampade ner för trappan.
”Där försvann hon.”
”Japp!”
”Du borde nog ta hand om dina sängkläder och byta halm i madrassen. Och föresten..” Hon vände sig om i dörröppningen ”…glöm inte kläderna”
Liene gick småskrattande ut ur rummet och lämnade den ilskna Jade bakom sig.
När Lienes steg började avta så vände hon sig mot sängen och började ilsket riva ut sängkläderna samtidigt som hon muttrade ilsket. Det var andra gången denna månaden dom små skitungarna gjorde så här och hon som hatade att hålla på att byta halm i madrassen men det var något hon inte kunde låta bli med nu när den hade blivit fuktig, i alla fall om hon inte ville sova på rutten halm.
Hon suckade och började dra på sig kläderna. Lika bra att få det ur världen. Hon hade som vanligt på sig en tunika, ett par byxor och ett skärp att ha kniven i som hon hade fått när hon var 11 hon hade också en båge och pilar som stod i ett av hörnen av rummet. Den hade hon fått samtidig och nu när hon var 17 kunde hon hantera båda riktigt bra men än hade hon inte lyckats tjata sig till ett svärd. Hon kunde höra sin farbrors röst i huvudet säga det hon hade fått höra så många gånger. ”Flickor ska inte hålla på att leka med vapen utan sitta och sy och laga mat som Liene gör.” Tvi för att sy. Man fick en tyglapp som man förväntades sy något fint på med en irriterande nål som man hela tiden stack sig på och en tråd som alltid tiden går av.
”Usch för att sy.”
Hon drog upp madrassen och kastade ner den genom fönstret.
”AJ! JADE!”
”Attans också. Hur gick det Will?” Hon kikade ner på sin 19 årige kusin som satt på marken under fönstret och gnuggade sitt huvud.
”Vad tror du? Jag fick en tung madrass i huvudet” ropade han argt till svar.
”Men du hade faktiskt inget skäl att just gå under fönstret just när jag skulle kasta ut madrassen.”
”Jo faktum är att jag hade det jag skulle hämta stegen som stod precis under erat fönster.”
”Det är säkert Jannie som smet ut på kvällen igår, hon behövde nog något att klättra upp på.”
”VA! När smet hon ut?”
”Vid 11 tiden kanske.”
”Visste du om det?”
”Självklart.”
”Och du sa inte till.”
”Nej. Hon skulle hämta vatten istället för mig i en vecka om jag inte skvallrade och jag är ju inte så dum så att jag låter ett sånt tillfälle gå mig ur händerna.”
”Du sa det ju nu och jag kommer inte att hålla täppt.”
”Det kommer du visst det om du inte vill att jag ska berätta var du var i måndags.”
”Du skulle bara våga.”
”Tror du inte att jag gör det. Du kan förresten också ta hand om min madrass om du inte vill att dom ska få reda på vem som rasade muren vid får hagen så att alla fåren rymde eller vem som spillde ut all mjölk i matboden.”
”Det är tur att du är utom räckhåll för annars skulle jag banka dig mör.”
”Skulle du slå en oskyldig lite flicka.” Hon log elakt mot honom. ”Sätt fart nu.”
”Vänta du bara jag kommer att hämnas” han verkade tveka men sedan tog han upp madrassen och gav sig av mot ladan som låg på ena kanten av den stenlagda bakgården.
”Du ligger lite efter på just den saken men jag väntar” ropade hon efter honom innan han försvann in. Hon log belåtet för sig själv medan hon vände sig om och sakta började gå mot dörren.
”Ännu ett poäng till mig.”

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *