De trogna

9 augusti 2005

Stora regndroppar träffar min kind,
mörkret sluter sig om mig,
och en kall och kraftigt isande vind,
kommer sakta emot mig.
Men jag känner mig trygg,
i mörkret jag finns,
ingen hugger min rygg,
det är ingen som minns.
Regnet det renar mig,
spolar bort min synd,
regnet det helar mig,
det tar bort min stora tyngd.
Nu står jag här och tittar på er,
lyckan kommer åter,
ni är de enda som mig ser,
de enda som förlåter.
Jag vet att ni aldrig kommer att lämna mig,
jag kommer er alltid finna,
jag vet att ni aldrig kommer att svika mig,
ni kommer aldrig försvinna.
Kanske kommer någon och hämtar er,
ni får kanske inte välja,
kanske kommer döden och tar er,
men ni kommer aldrig min vänskap sälja.
Ni kommer aldrig att skiljas från mig,
jag ska aldrig mer ensam vandra,
ni kommer aldrig med mening svika mig,
så som alla andra.
Men det är en mur som skiljer oss åt min vän,
vi är ej på samma sida,
men en dag ska vi vara tillsammans igen,
ty en dag ska vi slippa lida.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *