Den Dolda Världen – Kapitel 4

25 april 2007

Kapitel 4: Färden till Borna
Robert ville inte stanna kvar i den här världen längre, han tittade bakom sig och såg att det inte fanns någon dörr.
– Jag vill hem, kan du inte teleportera mig eller något, jag tänker inte bli tvingad till att bli adopterad, skrek Robert.
– Tyvärr, svarade Iolis, teleportering kan endast göras med apparater, visserligen har jag en sådan men jag tillåter inte någon jordian att återvända till Jorden, tänk om ryktena om vår värld läcker ut, då kommer världen bli överbefolkat och alla kommer att strida om makten. Som jag sa förut, Miss Robinson bor i en liten stuga i byn Borna som inte ligger så långt här ifrån, kom med mig så kan jag leda dig dit.

Robert accepterade motvilligt och följde med.
Medan de gick studerade Robert omgivningen noga, det måste han ju göra då han trots allt befann sig i en ny värld.
– Iolis, hur många länder finns det egentligen i Alkara ?
– Äntligen kallade du mig mitt vanliga namn, jo, det finns 10 land. Först i syd där vi befinner oss har vi Garora, Jevlor och Liler, i väst har vi Vallera och Terk, i öst Narda och den ön Emry, känd för sina spökbåtar och till sist i nord där vi har det största landet Shadra, Loria och Rhys Nav.
– Jaha.
Nu hade de gått på fältet i snart en halvtimme och Robert (som var ganska otålig till sinnet) undrade när de var framme i den där byn Iolis snackade om.

Men då skymtade Robert några hus, det var tydligen en ganska liten by.
– Här är det, sa Iolis.
Klockan var ungefär fem på dagen och det var fortfarande fullt liv ute på gatorna ( några affärer fanns det ju ).
Robert såg ett trettiotal hus och det tydde ju som sagt på att det var en ganska liten by.
Allt verkade så omodernt i den här världen, som om han befann sig i en medeltid befolkad av jättar ( och vanligt folk ).
Då kom en kort och knubbig man i femtioårsåldern fram till Iolis.
– Så det har kommit ännu en. Ovanligt många för en dag, va ? Jag tyckte jag såg dig komma in hit med en familj tidigare idag.
– Ja, Gabriel, men jag skulle lite längre med dom, du förstår, det fanns ett ledigt hus borta i Talarin.
– Jaha, sa Gabriel och lunkade iväg igen.
Miss Robinsons hus verkade ligga lite längre bort i byn men till slut kom dom fram till det.
– Här är det, sa Iolis och pekade åt vänster från stigen.
Vi behöver inte gå in på någon närmare beskrivning av huset eftersom att den såg ut precis som dom andra husen i byn, de andra husen i byn var ganska slarvigt byggda med brunt tak och en liten dörr i mitten.
Iolis gick fram till dörren, sträckte fram handen och knackade på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *