Den Dolda Världen – Kapitel 7

25 april 2007

Kapitel 7: Svartkonster
Nästa affär Robert gick in i var en affär där dom sålde några slags luftskotrar, Robert var väldigt intresserad av dom tills ägaren motvilligt och ärligt erkände att drakar var både snabbare, härligare att flyga på och bekvämare.
Robert lämnade affären och började titta efter fler, då såg han något märkligt.
Nästan längst bort på gatan såg han en svart dörr med en liten svart ovanför där det stod ”Svartkonstprylar och utlärning av svartkonst”.
Robert ville ju inte så gärna gå in i en sådan affär men han var ju nyfiken så han vandrade sakta framåt mot dörren.
När han kom fram till dörren anade han ju förstås att dom som såg om gå in i affären inte skulle bli så glada, så han tittade sig omkring på gatan men han tyckte sig inte se någon.

När han tittade närmare på skylten såg han att det satt fastklistrad en lapp på den där det stod ”Tillträde förbjudet”, men Robert vågade gå in ändå eftersom att ingen som sagt såg honom.
Medan han öppnade dörren undrade han lite hur affären kunde finnas vid liv eftersom att det var förbjudet att stiga in i den, men han anade ändå att det var många äkta svartkonstnärer som hade smugit sig in på samma sätt som han själv.
Den här butiken såg mycket större ut än dom två föregående affärerna och längst fram stod en lång person med huvudet dolt i en luva.
– Välkommen, unge man.

Robert tittade sig omkring i butiken och ångrade lite att han hade satt sin fot här inne, det fanns stora hyllor med böcker som hette allt ifrån ” Enkla tortyrförbannelser” och ”Hur man dödar en groda och hur man tillager dem”, nedanför titeln på den sistnämnda boken stod också ” En unik blandning av kokbok och förbannelsekunskapsbok”.
Det fanns också mängder av yxor och liknande för dom som inte hade ” Magins gåva ” som det stod ovanför dom på en lapp.
Det fanns även magiredskap som trollstav och magihandskar ” sätt på dig dom så lär du dig magi direkt”, han hittade också mängder av trolldrycker, en av dom med ett (såg han fel) öga som flöt på vätskan.
Robert tittade återigen på ägaren som såg helt lugn ut och tittade tillbaka på Robert, men plötsligt som om någon hade sagt till honom att Robert befann sig i butiken på riktigt sträckte han sig efter någonting i sin ficka.
När han tog upp handen igen visade det sig vara en trollstav.
Robert undrade vad i guds namn han höll på med men fick snabbt förklaring.
– Trodde väl att det var något med mystisk med dig, du ska veta att ickesvartkonstnärslarmet är i funktion, unge man.
– Ickesvartkonstnärs…

Men mer hann han inte säga, plötsligt sköt det strålar ur trollstaven men lyckligt nog träffade strålarna hyllorna som stod långt ifrån Robert.
– Och du ska kalla dig svartkonstär…
– Håna mig inte, unge man. Du ska veta att magi som man framkallar med händerna eller magihandskar visserligen är mycket mer pricksäkra, men dom är ger också mindre skada om dom träffar någon. Med trollstavar är det annorlunda, strålarna från en trollstav skadar mycket mer, sa mannen och kastade iväg en till stråle mot Robert, den här gången bevisade han att han var en skicklig svartkonstnär, den snuddade nästan vid Robert hår.
Nu, tyckte Robert, var det dags att fly.
Han öppnade dörren och sprang ut, människorna hade kommit tillbaka men ingen tittade åt Roberts håll som tur var.
Robert slutade springa redan då eftersom att han visste att svartkonstnären inte vågade sig ut på gatan på grund av folkmängden, visserligen visste ju inte hur mycket som var på gatan men han skulle nog inte våga riskera något.
Robert började styra stegen hemåt.

Vägen var nästan helt tom på vägen hem, men då såg Robert något han ansåg mystiskt.
En man gick ungefär 20 meter framför honom, han var klädd i ungefär samma kläder som svartkonstnären i affären och en trollstav i handen, han var klädd som om han ville bli förföljd.
Robert hade som vana att låta nyfikenheten styra, han hade gjort det vid porten, vid svartkonstnärsbutiken och nu.
Så därför följde han på betryggande avstånd efter mannen.
Mannen vände sig aldrig bak, dom gick och gick och lämnade till slut dom bruna husen i Borna bakom sig och gick nu på en stig omgiven av ett fält.
Stigen ledde upp till en kulle men när mannen precis skulle stiga uppför kullen vände han sig om.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *