Den utvalde!

21 oktober 2007

Vi springer i snön och har kommit längst ner av en brant, lång kulle. Min kvinnliga ledare springer för att hon är jagad och jag springer för att hjälpa henne. Jag orkar knappt springa längre och hon märker det och saktar ner, efter en stund stannar vi helt. Vi flåsar båda två och det svider i halsen på grund av kylan.
En pil träffar snön vid mina fötter, hon knuffar ner mig på marken och ställer sig i vägen för pilarna. Flera pilar träffar hennes rygg, för varje pil som träffar henne så kommer det upp ett ljud av smärta från hennes hals. Hon faller ner på knä, tappar pilbågen och håller om mig, jag börjar gråta men min ledare hyschar mig. Hon lossar på svärdet och lägger den vid min sida tillsammans med pilbågen, hon säger åt mig att byta hennes pilar mot mina. Jag gör som hon säger, jag byter mina pilar av pil mot hennes av alv-träd.
Alv-träd är ett magisk träd som alver och den utvalde av människorna kan använda för att göra pilar av. Nu har jag fått hennes svärd, pilbåge och pilar. Hon tar av ett halsband som hon alltid haft på sig och hon hänger den kring min hals, hon ber mig att lyssna på hennes förklaring. Hon berättar att när hon dör så kommer jag att känna en smärta, men jag får inte stanna upp utan jag måste fortsätta vad som än händer.
Jag kommer att få vissa kännetecken när denna smärta kommer, de två ärren format som ett kors på magen och den blåa tatueringen format som en fågel på svanken. Detta betyder att jag är utvald att dö för rättvisan och är utvald speciellt av magikerna. Ett tredje tecken som jag måste dölja för omvärlden om jag är den siste utvalde, är mina irisar som kommer att bli vita. Det kommer endast att ske med den sista människan som är utvald. Hon ber mig att skynda mig till slottet och få undervisning av magikerna, jag reser mig upp och placerar alla vapen där de ska vara. Jag skyndar mig sen därifrån med tårar rinnande nerför mina kinder.

Den kvinnliga ledaren ser efter den unga kvinnan som springer mot sin säkra död, hon tänker på det liv hon haft innan hon fann sin ledare och blev en av de utvalda. Hon tänker på kära minnen medan hon sitter på knä och väntar på den onde magikern. Plötsligt skiner tre ljusa strålar ner från himlen och av dessa fångar upp den kvinnliga ledaren, hon känner en ohygglig smärta i hela kroppen. Hon ropar på den onde magikern, och hans ansikte dyker upp i ljusstrålarnas mittenpunkt.
– Du kom försent, hon är borta. Hon är snart framme i slottet, du hinner aldrig ifatt henne. Den kvinnliga ledaren ljög i förhoppning om att han skulle strunta i att leta efter den andra kvinnan.
Den onde magikern skrattar och säger:
– Jag hinner nog ifatt den unge dåren, men först ska jag få njuta av att se dig dö en plågsam död. Den kvinnliga ledaren känner en ohygglig smärta i hela kroppen, hon känner att kroppen energi eller själ sakta börjar drypa ut. Hennes liv går till spillo.

När jag kommit en mycket bra bit från min ledare så får jag plötsligt se tre ljusstrålar från himlen, de är riktade mot marken där jag vet att min ledare sitter på knä, döende. Efter en kort stund känner jag den ohyggliga smärtan, ärren bränns fast liksom tatueringen. Smärtan är så stark att jag snubblar till och det svartnar för mina ögon, jag hör i minnet hur min ledare påpekar för mig att det var viktigt att jag fortsatte. Jag skyndar på fastän smärtan är så stark och under hela vandringen i den kalla vinterns ödemarker hör jag min ledares röst, som säger åt mig att skynda mig till slottet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *