Det Döda Arkadien

2 oktober 2006

Det Döda Arkadien

I

Ur mäktiga rymder hörs ej längre stämmor
från gudar, från Zeus med egiden
Ty nu har naturen till skörd, grodd och såning
gått viss om sin seger ur striden

Ja nu är epoken ack längesen svunnen
då Ares flinkt kastade lansen
Och inne i skogen bland ceder och pinje
menader har slutat med dansen

Ej spanar nu Argus med knivskarpa blickar
ej jagar Artemis i lunden
Ej längre till porten, vid ingång och utgång
är tvehövdad årsgud nu bunden

II

Ej skjuter Sisyphos med sorgen sin börda,
hans lemmar nu vilan har funnit
På Kaukasus klippsprång är bojorna brustna
den hädande friheten vunnit

På stranden – Marmaras – står fröjdefull Fineus
vars mage är valkad och fettad
Och Ixions rundfärd har stannat med tiden
Tantalos är drucken och mättad

Den kvävande skräcken finns ej nu i hågen
för Io, Europa och Leda
Då svartsjukans hetta är allt framgent borta
blir gudagemål icke vreda

III

I havet bor även nu fiskar, maneter
men ej leka ystert Nereider
Och Lerniska hydror, Stymfaliska fåglar
ej längre med Herakles strider

Och ej tändas eldar i trånande hjärtan
av Eros förtrollande pilar
Ung Ikaros svävar på flamsäkra vingar
och oskadd mot himmelen ilar

IV

Deukalions stensådd skall nu styra världen
och färdas bort Herakles stoder
I enfald och nycker nu resten av tingen
skall finna sin fader och moder

Arkadiens lundar får klara sig utan
de gudar som styrde och ställde
Olympen är störtad – blott sten, grus och aska
ty nu råder människans välde

– Till minne av 15 år

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *