Det stjärnbelysta vattenfallet

16 maj 2007

Inledning som kanske får en fortsättning.

Jag står på klippan och blickar bort mot det stjärnupplysta vattenfallet. Längre bort skymtar jag skogen och bortom den de majestätiska bergen: mitt mål. Vilka dunkla faror väntar inte däruppe bland ismassorna? Rykten i staden gör gällande att få kommit tillbaka från sina resor dit upp.

Jag börjar gå. Det finns en väg runt vattenfallet som jag känner till. Den är riskfylld men jag har inte tid att ta den vanliga landsvägen. När jag kommer fram dit visar det sig att det numera bara är en stig. Knappt synlig för det mänskliga ögat då den inte verkar ha använts på mycket länge. Inte ens det minsta spår efter något djur går att finna, alla har övergivit stigen.

Nattens skuggor är påtagliga när jag vandrar fram. Låga buskar pryder tillsammans med enstaka träd sidorna. En vind kommer från norr, från de snöbeklädda bergstopparna. Jag drar rocken närmare kroppen. Min blick flackar runt, ibland bakåt, ibland ner på marken.

Vid skogsbrynet skådar jag en liten vattensamling. Jag går fram dit, kupar mina händer och dricker. Det smakar unket och ser inte helt rent ut, men mitt vattenkärl är sedan länge slut och min strupe som en öken. I vattenytan betraktar jag mitt ansikte: de mörkgröna ögonen hänger och en kraftig skäggstubb pryder mig; trots att luggen hänger ner över panna går det fortfarande att skönja tatueringarnas sinnrika mönster. Jag sluter ögonen och en suck letar sig ut ur min mun. Mina ögon öppnas igen och söker sig upp mot himmelen. Jag sänker huvudet och fortsätter min färd, in i den ljusfattiga skogen.

Efter några minuters vandring ser jag i periferin något röra sig. Vänder min blick mot föremålet och ser ett stort djur ätandes på ett annat. I mörkrets kalla närvaro syns det bara som skuggor, men även i dagsljus hade jag nog inte kunnat identifiera djuret. Troligtvis tillhör det de namnlösa som befolkat skogen under senare tid.

Jag smyger vidare på stigen, vill inte störa odjurets måltid.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *