Döden

9 juli 2005

I det lagom varma och nästan kolsvarta rummet satt hon i sin säng och stirrade på dörren. För bara en liten stund sen hade hennes kärleksfulla men sorgsna mor varit i hennes rum och kramat henne god natt. Efter kramen hade hon hade gått ut ur rummet och stängt dörren helt utan att lämna någon lampa tänd. Inte för att det spelade någon roll om det var tänt eller släckt, han skulle ändå inte synas. Men dörren, om den ändå varit öppen. Chansen skulle fortfarande vara väldigt liten att hon skulle överleva, men utan något hopp alls blev den lilla chansen ännu mindre. Hoppet hade försvunnit med modern och ut genom dörren. Kanske skulle det finnas hopp om hon kunde ta sig till dörren. Men tänk så var han redan i rummet. Han låg kanske under sängen i väntan på att hon skulle springa mot dörren. Då skulle hon vara lätt att fånga, i alla fall för honom. En isande kyla fyllde rummet och den lilla flickan började kallsvettas och skaka. Hon skulle ju kunna skrika på sin mor. Fast då kanske han skulle tysta hennes skrik och hennes resa bort från livet skulle börja tidigare än den borde. Egentligen hade den redan börjat. Han gick inte att gömma sig för men han kunde gömma sig. Osynlig i ljuset och synlig i det mörkaste mörkret då man inte kan se något för att det är så mörkt.
Det öppna fönstret släppte in ännu mer kyla och hon frös fastän hon svettades under det varma täcket. Mörkret där ute var lika svart som mörkret i det lilla rummet. Ett litet knarrande ljöd genom rummet och hon drog täcket över huvudet, hennes tårfyllda ögon kneps ihop och hon bet ihop tänderna för att inte skrika. Hon kände något snudda vid hennes tår och hon kröp ihop i fosterställning snabbare än ögat. Tysta snyftande började höras från henne och hon började få kramp i käken men om hon släppte efter skulle skriket komma och han skulle kanske inte skona henne. Någonting drog lätt i täcket och hon kramade sig fast i det så hårt hon kunde. Hennes naglar trängde igenom täcket och in i hennes handflator och hon kände att huvudet höll på att sprängas av ansträngningarna. Det drog mer i täcket och hon började känna sig allt mer panikslagen, hjärtat bultade hårdare än någonsin och hon kände att hon höll på att förlora kontrollen. Täcket rycktes undan helt och en isande kyla trängde ända in i märgen på henne samtidigt som hon spärrade upp sina skräckfyllda ögon. Tårarna rann ner längs hennes våta kinder och med ett tyst litet pip, dränkt av en massa snyftningar, reste hon sig upp för att springa mot dörren. Hennes armar och ben kändes tunga som bly och hon rörde sig framåt i samma hastighet som en snigel. Plötsligt kändes det som att hennes arm höll på att krossas, han hade tagit ett järngrepp runt hennes smala arm. Hennes tårfyllda, blåa ögon mötte hans röda, ondskefulla ögon som stirrade rakt in i hennes själ. Hon öppnade munnen för att släppa loss ett öronskärande skrik men just när skriket skulle komma spärrades hennes ögon upp till bristningsgränsen. Hon kände att någonting har tryckts upp under hennes revben. Hennes blick sökte sig ner till magen som var penetrerad av tre stycken långa klor. När hon tittade upp igen prydde ett ondskefullt leende av sylvassa tänder hans missformade ansikte och i hans röda ögon speglades döden. Raska steg hördes utanför dörren och han försvann och lämnade flickan i en blodig pöl på golvet. Dörren slogs upp och varmt, behagligt ljus strömmade in i rummet. Hon reste sig sakta och steg på tåget för att börja sin resa. Kvar i rummet fanns en gråtande mor och en död flicka. Han var redan på nästa ställe.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *