Dremser och Piló

18 mars 2008

Han hette Dremser och var på väg till Piló, en man frejdad för visdom. Dremser skulle fråga denne en mycket speciell fråga: “Vad tänker du när du ber till Gud?”

“Gud” var en övernaturlig entitet i denna värld, Rokkana vid namn. Man gjorde sig föreställningar om denne Gud och bad till honom, men få hade sett honom.

Dremser skulle i alla fall fråga Piló nämnda fråga. Han tog sin häst och red iväg genom skimrande länder, och kom en vacker dag till ett skogsbryn varifrån han såg sitt mål: ett gråbrunt, hotande, taggigt massiv, ett molnomvärvt kungaberg, med skog på nedersluttningen och snö på hjässan.

Dremser lämnade hästen i en by, började bestiga berget och kom efter en passage genom en klyfta till en yppig skog, prunkande av blommor, frukter och nötter. Här såg han omsider ett gyllene palats som han antog var Pilós boning – så han approcherade, passerade en bassäng med näckrosor, kom till en hall och förstummades av åsynen av silverstolar, ett sidobord av mahogny och elfenben och en gåtfull tavla på en vägg, visande en stad vid en flod.

På väggen satt jakttroféer: trämonterade talismaner, schamanska maktföremål. I mitten av rummet stod ett större bord, omgivet av länsstolar och prytt av en bordslöpare med merkuriska tecken. En ljusfontän av alvsmide upplyste härligheten, ackopmanjerad av ljushållare i tenn på väggarna.

Vid bordet satt en långskallig man med hakskägg och kalott, iförd orange kaftan. Han sa:

– Jag är Pilo. Varsågod och sitt.

Dremser satte sig på en länsstol, mitt emot Piló, och sa “tack”.

Tjänsteandar kom med skaffning: soppa och dubbelmumma, lingondricka och frusen grädde. Man åt under tystnad. Efter måltiden tog Dremser mod till sig och frågade det han skulle, ställde sin enda, stora och dyra fråga:

– Helige man, när du ber till Gud, vad tänker du då?

– Ingenting, sa Piló, jag bara lyssnar.

Dremser blev ställd, vilket svar: detta hade han inte räknat med. Men så kom han på en följdfråga:

– Men vad säger Gud då?

– Ingenting, han bara lyssnar…

1 kommentar

  1. Tauriel

    Väl skrivet och slutklämmen är fantastisk.

    Vad jag blir nyfiken på är varför Dremser ville ställa frågan från början? Vilket svar hade han väntat sig, som gjorde det värt att rida genom länder för? :)

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *