Dvärgakonungens sista färd

17 augusti 2007

Sakta vandrar de,
nedför den lätta sluttningen.
Stämningen är tung,
samtliga fruktar de mörkret.

Öppningen i berget,
ter sig som en avgrund.
Dvärgarnas konung,
bärs fram i dödssvepning.

Aldrig förr har dvärgarna fruktat,
det stilla mörker som döljs i grottan.
Det har alltid varit något vackert,
den plats de kallat ”hem”.

Det utvalda följet stiger in,
lämnar jordelivet bakom sig.
Nu väntar underjorden,
platsen för livets ände.

Facklorna falnar,
lämnar dem i kallt mörker.
Med dragna svärd och yxor,
inväntar de Hennes ankomst.

Ur mörkret stiger Hon sakta,
Hennes röda ögon glöder.
En pust av eld far genom luften,
får Hennes svarta fjäll att gnistra.

Tunga vingar slår, klor viner,
dvärgaföljet faller en efter en.
Ben krasar när Hon rör sig framåt,
den döde konungen omsluts av eld.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *