Eko, Eko

5 maj 2007

Ett tyst stönande
Ekade, ekade
Mellan bergets
Höga väggar

Klingande men dovt
Tillbaka, tillbaka
Till dess trötta
Svidande kropp

Utslagen på marken
Smärta, smärta
Allt längre bort
I drömmarnas själ

Det sista andetaget
Plågsamt, plågsamt
Livet försvinner
Med den bleknande kraften

Borta i natten
Tomhänt, tomhänt
Endast det stillsamma eko
Av ett tyst, tyst stönande

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *