En annans löften

4 oktober 2005

Fäst vid munnen, ett silverne skratt
Men i hennes ögon, den svartaste natt
I deras djupa brunnar, ännu djupare sorg
Ett skal, ointagligt, likt en kejserlig borg

Hård som granit, starkare ändå
En alvjungfru som ingen kan nå
Vass som ett slagsvärd, men liljeblek
Med ögon hårda av föräldrarnas svek

Lovad till en änkling, ett sadistiskt svin
Som funnit sina vänner i öl, grogg och gin
Han stinker av whiskey, hon doftar viol
Han klädd i säckväv, hon i sidenkjol

Hon är en ängel, som en dröm
Perfektion i varje söm
Och kvällen efter sitt livs sorgeed
En ruttnande hand på kammardörrens vred

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *