En enhörning

7 december 2007

Osynlig där i gläntan står,
Ingen ser, ingen når.
Vinden far igenom man och svans,
I galoppen smidig, går som en dans.

Natten faller och denne är borta,
En chans, en enda, denna korta.
Ingen vet, ingen känner till,
Alla vet, alla vill.

Man som silke, fladdrar i vinden,
Smidigt den tar sig undan alla hindren.
Vackra jungfrur kan denne fånga,
Av ondhet, flera försöker infånga.

Vackra varelser med hovar som dundrar,
Deras vackra kroppar, alla beundrar.
Skimrande vita sägs de vara,
Men alltihop är en oändlig snara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *