En falnande låga

3 april 2006

När dagens vaka är över
Kommer så mörkret till mig
Utan det ljus jag behöver
Blott ångesten visar sig

Jag söker min tillflykt till elden
Som sprakar så muntert i spis
Den låga de ynglingar släcka
som ej veta trygghetens pris

Bränslet ej varar för evigt
Jag känner nu värmen dö bort
Bitter var insikten vorden
Att livet är flyktigt och kort

Så sveper nu mörkret sitt täcke
Över en bidande värld
skuggornas välde skall råda
I hjärta likväl som i härd

Likt vedkubbar brinna de själar
som aldrig sanningen känt
I skymningstid allt blir till aska
Borttappat, livlöst, förbränt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *