“En ny värld” Kapitel 2 del 2″

30 november 2007

Jag var nästan precis rakt över ryttarna när de tre änglarna kom ikapp mig. Med en tvär gir vände jag och flög uppåt innan jag dök rakt ner mot marken bara för att avbryta dykningen mitt i och svänga åt höger. Jag lyckades hela tiden undvika de andra änglarnas händer, fötter och vingar som hela tiden försökte fånga eller slå ner mig.
Jag kunde nästan inte låta bli att skratta när jag gång på gång gled undan deras försök. Det var som om jag hade fått ett sjätte sinne. Jag visste nästan exakt vart de befann sig, när jag skulle svänga undan och åt vilket håll jag skulle svänga.
”Det är nästan som en lek” tänkte jag och kunde inte låta bli att le.
Men leken fick ett snabbt slut när den fjärde ängeln helt plötsligt kom tillbaka, efter att ha återhämtat sig från sin krasch, och tacklade mig så att vi båda föll ner till marken som bara befann sig omkring fyra meter ned.
Smärtan strålade upp genom kroppen när vi båda slog i marken. Jag landade självklart underst och på rygg så ängelns tyngd slog luften ur mig och mina fjädrar skar igenom kläderna och på flera ställen även genom huden.
Jag återhämtade mig snabbt men mannen som fällt mig till marken återhämtade sig snabbare och han tog ett fast tag om mina armar medan två av hans ängla kompisar satte var sin fot på mina vingar för att jag inte skulle kunna använda dem till att försvara mig.
”Vem är du?”
Mannen som tacklat mig låg fortfarande över mig och stirrade på mig med arga ögon. Utan att tveka mötte jag hans arga blick. Mannen var ung. Runt tjugofemårs-åldern. Hans drag var i huvudsak mänskliga men var ändå försökande på något vis och den närvaro han utstrålade var otrolig.
”Vem är du?” frågade han igen och denna gången med en låg, hotfull ton.
Jag kände mig inte lika morsk nu när jag befann mig på marken, nedtryckt av en tung gås och hans två vänner ankan och kalkonen och hans andra vän blåmesen stod en bit bort och alla de andra ryttarna samlades inte långt ifrån oss. Plötsligt lade jag märke till en sak som jag inte gjort förut och kunde inte hejda mig innan jag utropade:
”Men du pratar ju samma språk som jag!”
Jag hann knappt reagera på att en av hans händer släppt taget om min arm innan slaget träffade mig i ansiktet. Han hade slagit med öppen hand och inte särskilt hårt, men det hindrade det inte från att göra ont.
”Försök inte prata dig ur. Svara på frågan. Var kommer du ifrån?”
Jag kände nästan hur min kind blev illröd efter slaget och ögonen tårade sig. Med en hatfylld blick och blottade tänder svarade jag honom argt.
”Jag är Tenna och jag är tyvärr inte från någon plats du känner till.”
”Var kommer du ifrån” frågade mannen igen och höjde hotfullt på handen.
”Från en annan värld som heter jorden. En plats med bara en sol om du vill veta det” svarade jag och blängde ännu ilsknare på honom. Ännu ett slag träffade mig och plötsligt kände jag ett ovanligt behov av att göra något med min vänstra hand som för tillfället var fri nu när han hotfullt höll den nära mig käke. Utan att ge mig själv mer betänketid drämde jag till honom så hårt jag kunde på näsan vilket fick honom att rygga tillbaka med ett vrål och slå händerna för näsan. Blåmesen reagerade omedelbart och kastade sig över mig innan jag hann försöka slå omkull de båda männen som höll mina vingar. Tre snabba slag träffade mig. Två i magen och ett hårt knytnävsslag i ansiktet som fick det att svartna framför ögonen en kort stund.
När jag fick tillbaka synen några sekunder senare fick jag se att en av ryttarna hade hejdat blåmesen från att utdela ytterligare ett slag och båda blängde nu argt på varandra.
”Släpp mig magiker” morrade blåmesen. ”Spionen ska allt få vad han förtjänar. Han ljuger så att fjädrarna trillar av honom.”
Jag spärrade upp ögonen. Han?
”Han ljuger inte Lloyd. Jag uttalade Reidos- besvärjelsen redan innan ni lyckades fånga honom. Ingen kan ljuga under den förtrollningen och det vet du.”
”Han?” lyckades jag få fram genom en nu svullen och blodig mun. ”Jag är en kvinna.”
Allas uppmärksamhet vändes mot mig igen efter att ha iakttagit de två männen.
”Jag tror du gjorde något fel när du uttalade besvärjelsen Thyd. Det där måste vara en förtrollning. Även om det är en bra förtrollning så vet ju alla att det inte finns några kvinnliga Ytter med haska vingar. Dessutom hur skulle han kunna ha kommit hit från en annan värld? Det är ju nästan omöjligt.”
Jag kunde inte låta bli att reagera på hans ”nästan omöjligt”. Då hade det här kanske hänt förr.
Magikern som tydligen hette Thyd tittade på mig en kort stund innan han nickade för själv och vände sig mot mannen, Lloyd, som satt grensle över mig.
”Flytta på dig Lloyd. Det finns en enkel besvärjelse för att avslöja om han har en magisk förklädnad eller inte.”

Hoppas det inte var alltför dåligt XP

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *