“En ny värld” Kapitel 2 del 3″

9 december 2007

Motvilligt reste sig Lloyd upp med blicken utmanande riktad mot mig.
”Gon! Mace! Släpp hans vingar. Om han försöker fly så döda honom.”
Döda mig! Jag släppte Lloyd med blicken och stirrade för ett ögonblick in i Thyds mörka ögon som iskallt tittade tillbaka in i mina. Han menade det. Han tänkte verkligen låta dem döda mig om jag inte lydde.
”Res dig” befallde Thyd och jag vågade inte göra något annat än att lyda.
Väl uppe på benen stod jag och svajade en aning. Kroppen gjorde ont efter slagen och det ringde fortfarande i öronen efter Lloyds knytnävsslag, men jag lyckades ändå tvinga benen att bära mig.
När Thyd plötsligt började rabbla något konstigt så stelnade jag till. Men när inget hände slappande jag av igen och kunde andas ut, men jag kunde inte låta bli att undra varför alla stirrade så konstigt på mig.
Det blev gåsen som hämtade sig först och gick fram till Thyd.
”Skulle du kunna och dina magikerkompisar kunna kasta en till sanningsformel och tillsammans denna gången, så att vi är säkra på att den är tillräckligt stark för att få även den mest kraftfullaste alv att tala sanning?”
Thyd nickade stumt och vinkade fram fyra av ryttarna som ställde sig i en ring runt mig. Rädslan sköt genom min kropp som ett skott. Vad tänkte de göra? Jag kanske borde ta risken att fly.
Längre han jag inte tänka innan alla fem samspelt började mässa. När de var färdiga nickade Thyd åt gåsen. ”Nu är förtrollningen tillräckligt kraftfull för att tvinga drakar att tala sant.”
Drakar? Jag fick inte lång tid att tänka på det heller innan gåsen var framme vid mig och såg in i mina ögon och det rent av lyste makt om honom trotts hans svullna näsa.
”Vad heter du?”
”Terra Lenning.”
”Är du av kvinnligt kön?”
”Ja.”
”Är du en yther?”
”Tydligen är jag det.”
”Hur gammal är du?”
”20.” Vad tusan hade det med saken att göra?
”Vart kommer du ifrån?”
”Från planeten Jorden.”
”När kom du hit till denna världen?”
”För omkring fyra månader sedan.”
”Hur kom du hit?”
”Jag vet inte.”
”Beskriv platsen dit du kom. Fanns det några berg i närheten? Vad för sorts träd och växter fanns det där? I vilken riktning ligger det?”
”Jag kan inte så mycket om träd. Men det ligger ditåt någon stans” svarade jag och pekade. ”Jag landade mitt ute i en skog, men om man vandrade mot soluppgången i två dagar kom man fram till ett slagsfält som såg ut att vara bara några dagar gammalt.”
Inget av mina svar verkade påverka gåsen men jag hörde hur mitt sista svar fick ankan och gåsen, Mace och Gon att röra på sig.
”Vad gjorde du efter du hittat slagsfältet?”
”Jag tog det jag behövde för att överleva och gav mig av. Jag överlevde på vad skogen gav mig tills jag fick mina vingar och jag lärde mig jaga medan jag flög. Under resten av tiden har jag lärt mig att flyga och jag bestämde mig för en vecka sen att jag skulle se om jag kunde hitta några mänskliga varelser som levde i denna världen. Och sedan så hittade jag er.”
”Har du träffat på någon annan levande varelse?”
”Ingen förutom djur i skogen.”
Smärtan i bröstet efter Lloyds slag steg nu och jag kunde inte låta bli att flämta till när jag försökte hitta en bekvämare ställning att stå i. Det var som om min rörelse var det enda som behövdes för att bryta sönder revbenen på mig och jag kunde inte längre hålla mig på benen utan skulle ha fallit ihop på marken om inte gåsen hade fångat mig.
”Vid gudinnan Lloyd! Hur hårt slog du henne?”
Jag log för mig själv medan jag kände hur medvetandet sakta flöt bort.
Så nu är jag en kvinna helt plötsligt tänkte jag innan allt svartnade.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *