Ensam på lekplatsen

3 april 2009

Jag sitter tyst för mig själv.
Ändå kommer ni likt gamar inför ett ruttnande kadaver,
för att ge er på den ensamma och svaga.

Om jag ändå kunnat ge någon sorts respons.
Det var det minsta ni kunde kräva av mig.
Den stunden hade jag inte det svar som jag så många år hållit för mig själv.

Ni förtjänade ett svar, även om jag bara kunde erbjuda en tung sten
som efter upprepade besinningslösa slag krossade era huvudskålar.

Marken färgades röd, erat stinkande förakt rann ut och förpestade allt liv i dess väg.

Skolklockan ringer in för en ny lektion.

“-Fröken! De är fortfarande ute och lär sig sin läxa!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *