Eskapism

10 mars 2009

Varken skönhet eller konst jag nu efter hungrar,
blott Havet kan släcka min törst.
Och där jag nu på flodens vatten fram flyter,
jag längtar efter lyktstolpens mjuka sken.
I storslagenhet mitt liv skall framträda,
emedan jag Havets sälta inandas.

Nu trycksvärtan mig bort lockar,
bortom speglar, draperier och tårar.
Allt längre bort jag förs och först då inser
att jag aldrig kommer nöja mig med det
jag måste återvända till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *