Evig vila

30 januari 2009

Livet är det sköraste vi har, det är som ett löv under hösten. När vi födds, är vi som en liten knopp som bara väntar på att få slå ut. När vi blir lite äldre, är vi som ett löv som precis har kommit ut ur sin gömma, men bara för att glömma den mörka tid som vart, och för att glädja oss med den nya och varmare tiden som kommer. När vi har blommat ut helt, är vi som de vackra gröna löven på ett träd som står i sin fulla prakt. Men när åldern är inne och vi börjar bli gamla, är vi som ett löv under hösten, lövet faller från dess gren och faller hjälplöst till marken, dess vackra gröna färg ändras och till slut är det dött. Vi blir bleka och trötta, och vi har ej kraft att hålla oss kvar. Och när vi ej orkar hålla oss kvar, kommer vi precis som löven att falla och till slut hamna i en djup och evig vila…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *