Fågelkvinnan

12 oktober 2003

Virek visste att det någonstans ibland de höga bergen, fanns den mytiska fågelkvinnan, hälften fågel, hälften underskön kvinna.
Han hade ägnat sitt liv åt henne, och nu var det dags. Han skulle bege sig upp i Jurviksbergen, där hon hade setts. Alla hade varnat honom, schamanerna hade läst välsignelser över honom, och nu var det nog. Han rustade sig med sin dyraste ägodel, hans pilbåge. Han packade en liten ränsel med mat och ett ombyte kläder. Han lyfte upp sitt dyrbara pilkoger fyllt med nygjorda pilar.

Allt det här hände för en vecka sedan. Nu stod han nedanför berget och tittade upp med hjärtat i halsgropen. Det var dags. Han började klättra. En skugga skymde för ett ögonblick, och han tittade hastigt upp. Men det visade sig bara vara en bergshök, så han återgick till klättrandet.
Efter ett tag kom han till en klipphylla, där han beslöt sig för att slå läger.
På natten sov han lugnt, men han väcktes av ett skrik, som han inte kände igen. Virek ryckte till, och kurade ihop sig. Efter en stund sov han igen.

Nästa dag fortsatte han klättringen. Han började närma sig toppen, och han kände upphetsningen stiga. Snart skulle han få se om hans teori var sann.

Han lade handen på en flat klipphylla precis innan toppen, där han satte sig för att hämta andan en stund. Sedan ställde han sig upp, och hävde sig snabbt uppför berget, och kom upp till toppen.

Först såg han bara mörker, men sedan såg han. Och han öppnade munnen till ett skrik. Två stora varelser kom emot honom. De såg vid första anblick ut som ovanligt stora örnar, men efter ett tag så såg man deras ansikten, som var kvinnoansikten. Virek föll ihop på knä och bugade. “Ta mig med, undersköna varelser”, sade han med darrande, hes stämma. En av varelserna kom fram, och lade ömt en kloförsedd hand på hans nacke.

De lyfte upp honom, och bar honom till en flat sten. De lade honom där, och började skrika på ett fruktansvärt sätt. Den ena fågelkvinnan gick iväg, men kom snabbt tillbaka, hållandes något i handen. Hon gick fram till Virek, som stumt såg på.

Hon lyfte det hon höll i handen, och båda började skrika. När hon svängde runt, så såg han för ett ögonblick vad det var hon höll ihanden. Det var en stor, grym kniv. Virek undrade vad hon skulle ha den till. Men efter en stund, så förstod han. Han öppnade munnen till ett skrik, men det var försent. Fågelkvinnan sänkte kniven i en båge, och skar upp hans hals med ett snabbt snitt. När blodet hade runnit ut, så började de vissla.
Det hördes ett flaxande ljud, och en massa flygande varelser kom och började kalasa på det som en gång hade varit en man. Fågel kvinnorna böjde sig ned och åt hungrigt. Efter en stund var det bara ben och en båge kvar. Fågelkvinnorna gick iväg, med blod droppande ifrån munnarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *