Flickan vid tjärnen

19 mars 2006

Flickan vid tjärnen

I

Vid skogstjärnen satt så en flicka
Med minnen från svunnen tid.
Målet för böner och strävan
Priset för kamp och för strid

Hennes ögon bar ljuset från stjärnor
Vars glöd sedan länge släckts ut
Där samlades tårar att falla
Ty livet har alltid ett slut.

I becksvarta vattnet de nedföll
För dropparna små lik ett hav
Att blandas med regnet som fallit
I grumliga tjärnen – sin grav

Vattnets spegel förgrumlas
Ringarna stävar mot strand
Når de väl slutligen målet
Brister så livets band

II

Hon sitter där ensam vid kanten
Med ögonen slutna nu
Blekheten klär hennes kinder
Ett hjärta är brustet itu

Mången var det som försökte
Den fagra flickan att få
Dock var det fullständigt lönlöst
Att henne väcka förmå.

För döden han kommer i lönndom
helt utan all ståt och salut
Men säkert han spänner sin båge
Ty livet har alltid ett slut

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *