För kärleks skull

20 november 2016

Det var där hon skulle stå. Såg i tankarna hur den grå betongen skulle göra sig mot äppelträdens kala grenar och den vita snön. Aldrig mer fick hon vända sig bort eller skyla sin kropp. Genom fönstret kunde han äga henne.

      Han rös till av upphetsning. Hennes perfekta bröst syntes genom alginatet och ögonen var vidöppna. Att hon blivit så förvånad över hans kärlek. Det sved i klösmärkena hon gett honom. Men så var den, passionen.

      Säckarna med finbetong stod längs väggen i väntan på gjutformen. Han smekte hennes bröst en sista gång innan han tryckte ner kroppen i karet.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *