Författarnas fångenskap

2 augusti 2005

– Var är jag?
– Ser du bergen och sjöarna nedanför dig?
– Ja.
– Vad kan du dra för slutsats av dem?
– Att jag är en fågel?
– Har du en näbb? Har du några vingar?
– Nej.
– Då var det den dummaste jävla slutsats jag någonsin varit med om. Nej, du är helt enkelt i himlen och ser ned på en fantasyvärld. Ser du det där vackra vita palatset i ena änden av världen?
– Ja.
– Därinne bor JRR Tolkien.
– Ursäkta mig men Tolkien är död. Sedan länge.
– Ja, precis, men inne i det där palatset är han konung.
– Det har jag väldigt svårt att tro på. Tolkien är nämligen död.
– Oj, förlåt mig! Du har naturligtvis rätt, det här är väldigt svårt att tro på för att Tolkien är död. Men att du befinner dig i himlen och ser ner på en fantasyvärld är naturligtvis helt normalt. Naturligtvis!
– Okej. Jag förstår hur du menar.
– Då kan jag fortsätta tala utan att bli avbruten, tack. Okej, inne i det där vita, vackra palatset är Tolkien konung och han är naturligtvis de godas härskare. Om du nu tittar på helt andra sidan av världen, in i de mörka, skuggiga…
– Skuggiga? Vad i helvete är det för ord?
– …skuggiga bergen och fokuserar blicken på det svarta ondskefulla palatset. Därinne härkar den fule och onde tyrannen Robert Jordan och han är härskare över, ja, de onda. De onda och de goda krigar mot varandra.
– Väldigt originellt.
– Ja.
– Men vem är den där mannen som springer där?
– Ahh, det är Tolkiens budbärare, en kurir som forslar meddelanden fram och tillbaka mellan de stridande folken. Mannen formligen avgudar Tolkien, han vill alltid göra precis som Tolkien gör. Kan du gissa vad han heter?
– David Eddings?
– He, he, bra gissning. Nej, han heter Terry Brooks.
– Ja, det borde jag ha kunnat gissa. Men vem fan är den där knäppgöken som rider på en…fågel?
– Jaså, det måste vara Neil Gaiman du syftar på.
– Neil Gaiman? Han skriver väl inte ens fantasy. Och varför fan rider han på en fågel?
– För det första: måste du svära hela tiden? För det andra: Gaiman skriver visst fantasy. För det tredje: Det är en Thunderbird han rider på. Den kastar ner blixtar och sådant. Väldigt praktiskt i strid.
– Jag har läst en bok av honom. Den handlade om gudar och skit och den var jättekonstig. Men inte fan var det fantasy.
– Jag ska göra en sak klar för dig: allt som Neil Gaiman gör blir mästerverk. Allt! Förutom möjligtvis Goda Omen och Neverwhere som teveserie. Fast jag föredrar att tro att en utomjording tog över hans kropp när han skapade dessa. Föredrar det framför alternativet. Och Neil Gaiman skriver visst fantasy, fast Urban fantasy. Urban fantasy är en av fantasyns många undergenrar. Fantasy är faktiskt en av världens kanske bredaste genrer. Jag kan berätta alla undergenrer om du vill…
– Nej, Gud förbjude, vet du vem du låter som just nu?
– Nej.
– Julle.
– Ja, den allsmäktige Julle.
– Hmm, du borde bilda dig egna åsikter istället. Fantasy kan betyda olika för olika människor. Vad är tillexempel fantasy för just dig?
– Vet du vem du låter som just nu?
– Hmm, okej, jag kan kanske gissa.
– Johan.
– Nu går vi tillbaka till själva grundämnet. Jag vet tillexempel några författare du har missat att nämna. Robin Hobb, Cristina Brönnestam och George RR Martin.
– De är inte med. Varför måste de vara med?
– De är mina favoritförfattare, de måste vara med.
– Inte för att jag vill det men….okej, de får vara med.
– Ähhm, kan du liksom bara kasta in lite författare vart du vill? Stephen King där, Raymond E Feist där?
– Ja, naturligtvis. Jag är ju författaren till den här novellen.
– Reborn?
– Ja. Okej, dina små vänner, Christina och Robin och George, får rollerna som dessa tre varelser.
– Du kan inte mena allvar!
– Vad menar du?
– Tre orcher? Det är ju förnedrande! Mina favoritförfattare!
– Klaga inte. Du fick din vilja fram, de är med. Nu måste du undra vad alla dessa fantasyförfattare gör i denna låtsasvärld. Jo, du förstår, för inte så längesedan träffades dessa författare på ett Internetcafé och de deltog allihop i ett onlinerollspel, vi befinner oss i det just nu, där de alla, som du vet, fick varsin roll.
– Okej, det låter ju lite lagom troligt.
– Om det låter troligt eller inte har inget med saken att göra. Detta är en fantasynovell (annars skulle den aldrig ha accepterats att publiceras på catahya) och då är det fan inte meningen att det ska låta troligt. Okej, vart var jag? Just det, dessa författare spelade detta onlinerollspel, och jag tror att det har någonting med en författares förmåga att kunna leva sig in i sina karaktärer, eller så beror det på att författare rent allmänt är dumma i huvudet, för plötsligt har författarna förlorat allt verklighetsbegrepp och nu är de för alltid fångna i detta spel, för de tror på allvar att det är det verkliga livet. Väldigt korkat. Men om vi inte räddar dem från detta spel kommer vi aldrig att få se ett slut på the wheel of time, Brönnestam kommer aldrig att skriva klart sin andra bok, Brooks kommer aldrig att fortsätta med det han gjorde innan, George kommer inte att bli klar med A song of ice and fire, Tolkien kommer inte att…fortsätta vara död och Hobb…
– Okej, okej, jag förstår vad du försöker säga. Vi måste rädda dessa författare från spelet och få dem att fortsätta skriva. Men om detta är ett onlinerollspel…vad fan gör jag här? Är jag också fången i spelet.
– He, he, det var inte meningen att du skulle fråga det.
– Kommer jag för nära en sanning?
– En sanning som inte finns snarare. Du har precis upptäckt en av denna novells många logiska luckor. Jag hade tänkt mig att aldrig någonsin nämna det du tog upp så att det fick förbli ett mysterium för alla att grubbla på, så att folk över hela världen postade teorier kring ämnet men aldrig kom på sanningen. Vilken var att jag själv inte hade en jävla aning. Det kunde ha gått. Robert Jordan har gjort det tusentals gånger.
– He, he, okej. Nu måste vi få ut författarna ur rollspelet. Men vem ska vi kontakta? En lärd man? En Ingolmo?
– Nej, för fan, du kan inte mena allvar! Ingolmor kan kanske tusen synonymer för ordet bra och tiotusen för ordet dålig, de kan kanske svenska akademins ordlista utantill och baklänges, men om du skulle fråga dem hur man byter en glödlampa skulle de bara skaka på huvudet. Bara de hör ordet teknik svimmar de. Det är ett under att de överhuvudtaget får igång datorn.
– Men vem ska vi då kontakta? En teknisk admin?
– Jävligt bra idé. Haldir! Kom hit genast!
– Hmm, vad är det?
– Haldir, vad bra att du kunde komma! Dessa författare är fångna i ett rollspel. Kan inte du knappra lite på tangentbordet eller vad du nu gör, och få bort författarna från spelet så att de kan återvända till den riktiga världen och skriva.
Och Haldir knapprade lite på sin dator och författarna återvände till sina hem (eller sin grav i Tolkiens fall) och fortsatte till alla vårs glädje sitt skrivande.

This is a work of fiction, any resemblance to any real person, living or dead, is entirely coincidental.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *