Gäldad skuld

22 augusti 2005

Ensam, övergiven
Som en matrest
Övergiven

På en våg av is står jungfrun blek
Hon har smärtsamt lämnat barndomens lek
Utan vänner eller fränder står hon utan hopp
Och stirrar på frostiga vågors lopp

Hennes tankar är bittra över hämnd och svek
Förbannar sig själv, för hennes vilja var vek
Magi! Häxa! Förbannade vidunder!
Hennes liv får sona ungdomens blunder

Som en trasa i vinden
I ett fall utan slut
Med en tår på vita kinden
Kastar hon sig ut

Men fallet ger inte hennes önskade död
Isvågorna smälts av Helvetets glöd
Hon fångas, förtärs av svedande eld
Som skall bli hennes onda gärningars gäld

Där skall hon dväljas i dagar och år
Tills alla hennes illdåd har läkt sina sår
Och evigt tänker hon sina ensamma tankar
Som av och an i hennes huvud vankar:

“Ensam, övergiven
Som en matrest
Överbliven”

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *