Gåvan – Kap 1 Uppvaknandet

18 oktober 2006

Gabriel snubblade in över tröskeln, dörren flög upp av hans vikt och han landade tungt på golvet. Han hostade upp vatten och bara låg där. Musklerna i hans kropp skrek efter vila. Vad som gjort honom dyblöt och helt utmattad visste han inte. Alla hans tankar virvlade omkring och han kunde inte fokusera sig på något. Han kände sig otroligt trött, ögonen vägrade att hålla sig uppe och han förlorade medvetande.

Gabriel vaknade upp, det rådde totalt mörker inne i stugan. Men han kunde inte tänka på något annat än sängen som stod i sovrummet. Tillslut orkade han kravla sig in till sovrummet och ta sig upp i sängen. Där låg han blöt och kall men han orkade inte göra något åt det så han låg kvar tills han somnade.

Gabriel slog upp ögonen men ångrade genast det. Solljuset strömmade in genom fönstret och träffade honom rakt i ögonen. Han ställde sig upp men fick ta i säng stolpen för att inte trilla ihop på golvet. Sängkläderna var dyblöta och det var han med. Han gick fram till klädskåpet och tog fram byteskläder. Det tog ett tag att få på sig allt men det gick tillslut efter en dels kämpande. De blöta kläderna kastade han på sängen och tog sig själv ut till köket. Där satte han sig ner för att hämta andan. Det sved i hans lungor och de gjorde ont i halsen när han svalde.
Ytter dörren stod vid öppen, han stapplade fram och stängde den. Hungern gnagde inom honom. Han tog fram lite ost och bröd från skafferiet. Han bröt av en bit av brödet och skar av en bit av osten.
”Fy fan” sa han och spottade ut brödet och osten. Det smakade ruttet. Han gick fram till skafferiet och började rota. Där hittade han en bit hjortstek som såg väldigt god ut. Han tog en stor tugga, den smakade ljuvligt men det gjorde ont i halsen när han svalde. Men det hindrade honom inte, han fortsatte att äta av steken. En kanna med vatten stod på bordet och han tog en klunk av vattnet. Det smakade konstigt tyckte han inte som vatten skulle smaka utan det hade en söt aktig smak som han aldrig hade känt förut. Tillslut var hjortsteken helt slut och han kände sig mätt och belåten. Gabriel reste sig upp och gick fram till eldstaden och petade för att se om det fans någon glöd kvar. Men det ända som fanns kvar var gammal kol. Gabriel tog ner en av hans oljelampor och hällde lite olja över några pinnar och drog med sin kniv på eldjärnet och pinnarna fattade eld direkt. Han kastade på några ved klabbar och la sig sedan ner och stirrade in i elden. Det var lugnande att titta på elden. Han gäspade och det sved till i halsen. Men han orkade inte bry sig, han var för trött och somnade tillslut framför elden.

Drömmen var underlig den hade ingen handling. Allt som fanns var ett ansikte av en kvinna. Hennes ögon var ljusgråa med lite blått i sig. Näsan var liten och rund och den passade hennes ansikte perfekt. Hennes läppar var fylliga och hade en intensiv röd färg.
Det ända tanken som dök upp var att hon var perfekt. Runt omkring var allt svart men han såg hennes ansikte som om det varit mitt på dagen. Känslan som han fick när han såg på henne var att hon ville honom något. Något som var väldigt viktigt och som han var tvungen att vet. Men inget blev sagt. Hennes ögon förändrades och de utstrålade sorg. Han förstod inte varför. Smärtan exploderade i hans vänstra axel. Det kändes som hela axeln fattade eld.

Han skrek till av smärtan och satte sig upp och grep tag i sin axel. Smärtan försvann i ögonblicket han vaknade och kvar var bara minnet av den. Gabriel tog ett djupt andetag och reste sig upp. Han gick fram till bordet där vatten bringaren stod och drack girigt av vattnet. Vad i helvete händer med mig tänkte han. Allt var väldigt underligt inget kunde han få rätt på. Att vakna upp på stranden utan att veta hur han kommit dit. Och nu den underliga drömmen med kvinnas ansikte och smärtan han fick i axeln. Nä han kunde inte få någon rät sida på något av som hänt honom de senaste dagarna. Han var nog tvungen att prata med någon om vad som hade hänt med honom. Då kunde han kanske förstå vad som hänt.
Solen hade börjat stiga han såg det genom fönstret efter som himlen börja ljusna. Det var dags att resa hem och han undrade om de skulle uppskatta hans förändring. Förändrats hade han gjorts men på vilket sätt viste han inte. Allt han viste var att när han tänkte på Tipon så gjorde det inte ont inom honom längre och det var han tacksam för.
Packningen han hade med sig var inte mycket, lite kläder och lite mat och det var allt. Han tog sina saker och packade ner dem och gick ut till hagen som han hade på baksidan.
Där stod hans hingst Arjo. Hingstens man var kritvit men resten av honom var helt svart och han var en otroligt snabb springare men det var han avlad till. Gabriel log och gick sakta fram till Arjo för att inte skrämma honom. Arjo vaknade och frustade till och stegrade. Gabriel stannade till.
”Arjo kom. Det var inte meningen att skrämma dig” sa han med ett vänligt ton fall. Men Arjo verkade nervös. Gabriel tog några steg mot honom och Arjo backade en bit.
”Kom Arjo så ska jag ge dig ett smaskigt äpple som du kan mumsa på”
Gabriel tog några steg närmre och tog fram ett äpple som han hatt i fickan.
”Mm gott med äpple eller hur” Och tog en tugga av äpplet medans han gick fram mot hästen. Gabriel sträckte fram handen med äpplet. Arjo snusade lite på det och sedan åt hingsten det med en enda stor tugga. Gabriel klappade Arjo på halsen. Hingsten var på helspänn.
”Såja jag ska inte skada dig” Och Gabriel kände hur musklerna slappnades av och Arjo fortsatte med att mumsa på äpplet.
”Duktig häst”
Han undrade varför hästen var så nervös, men det kan ha varit eftersom det var så tidigt. Men Gabriel hade inte tid med att undra över hästens beteende det var dags att göra sig redo. Det gick fint att spänna på hingsten sadeln.
Han gick fram till stugan och låste dörren och tog sin packning som stod vid väggen. Sedan gick han till hagen och spände fast packningen där bak på hästen och satte sig i sadeln. Landskapet runt om honom började vakna till liv. Solen började skymtas vid horisonten och några fåglar sjöng sin melodi. Han satte hälarna i sidorna på Arjo galloperade iväg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *