Glade Tom

26 juni 2015

Längs vägen gick en märklig man

En plym i hatten hade han

Av vissa kallad Glade Tom

Vem visste varifrån han kom?

 

Det sägs att han en sommarnatt

Tog sin rock och fjäderhatt

Och gav sig av mot okänt land

Bortom horisontens rand

 

Nu gick han här längs vägen fram

Hans rock så grå av vägens damm

Visslandes en melodi

Med glada, muntra toner i

 

Ja, munter var han, Glade Tom

Det fick han höra vart han kom

Och alla log och skrattade jämt

Så fort han drog ett muntert skämt

 

Den väg han valt att vandra på

Ledde till en stillsam å

Vars andra strand man nådde tryggt

Tack vare bron som vättar byggt

 

Och Glade Tom däröver gick

En överraskning då han fick

Ty under denna vättebro

Ett ilsket troll sig lagt till ro

 

Nu trollfar uppväckt, arg och tvär

Fräste surt: ”Vad är det här!?

Du väckte mig, din klene stropp

Så nu skall jag dig allt klå opp!”

 

Med uppkavlad ärm och mordisk blick

Han Glade Tom till mötes gick

Och måttade en vänsterkrok

Rakt mot dennes snok

 

Men Glade Tom var ung och snabb

Och undgick trollets grova labb

Han tog ett skutt med elegans

Och landade på trollfars svans

 

Och trollet stämde upp ett vrål

Och svor på okänt tungomål

Så Glade Tom han tog sin chans

Och stack någon annanstans

 

När mången dag därefter gått

Var trollets vrål ett minne blott

Och Glade Tom förtäljde glatt

Det folk han mötte om sitt spratt

 

För munter var han, Glade Tom

Och sällan såg väl han sig om

I nuet var han ständigt fast

Och slapp på så sätt mången last

 

Så småningom så mötte han

En annan sällsam vandringsman

En tomtefar med skägg så grått

Som många, långa milsteg gått

 

De gjorde sällskap för en tid

En sällsam vänskap här tog vid

Ty umgänge av detta slag

Det ser man inte varje dag

 

Och Glade Tom fick veta mångt

Om tomtens liv som visst var långt

Och varför denne valt att gå

Så långt från hemmets trygga vrå

 

Och Tom berättade i sin tur

Om hur han gått i ur och skur

Om alla sina små bestyr

Och ett och annat äventyr

 

I vägens riktning gick de glatt

En vandring fylld med sång och skratt

Men så kom dagen då de två

Skilda vägar måste gå

 

För tomten fortsatte färden sin

Och Tom tog på ett värdshus in

Där blev han sedan kvar en tid

För nu tog kalla hösten vid

 

Allt vänder dock så småningom

Det blev han varse, Glade Tom

För pengarna de tog snart slut

Så värden honom slängde ut

 

Och ute var det kallt och grått

Och ingen mat han med sig fått

Då tänkte Tom: ”det får vara bra

Det här är ingenting att ha

 

En grinig värd och ilskna troll

Och regn och blåst från alla håll

På eländet finns inget slut

Så nu ska jag dra söderut”

 

På lätta steg han gav sig av

Mot söderns sol och varma hav

Dit vintern aldrig någonsin kom

Det skulle passa Glade Tom

 

När luften gick från kall till het

Då återkom hans munterhet

Och eländet det var snart glömt

Det var som om han hade drömt

 

Sån var den muntre Glade Tom

En man som sällan såg sig om

På vandringsfärd han ständigt var

Och gick varthän hans fötter bar

 

Om mycket fick han vara med

Han såg ett torn som stod på sned

En vacker, armlös marmorfru

Och en stad som byggts på kullar sju

 

Han upptäckte ett fjärran land

Som mest bestod av grus och sand

Där stenar staplats högt i skyn

Och utgjorde en sällsam syn

 

Men längtan grep snart Glade Tom

En vacker dag han vände om

Och såg snart välkänd mark igen

Och mötte där sin gamle vän

 

De gjorde sällskap som förut

Och sagan når nu här sitt slut

Ty Tom förblev en munter fyr

Som ständigt var på äventyr

 

2 kommentarer

    1. Raztheone Inläggsförfattare

      Tack så mycket :)

      Lite kuriosa: jag har en annan dikt uppladad sedan långt tidigare, som hetet “Tomten”. Det är samma tomte som nämns i denna berättelse, och Glade Tom är samma “Lustiga prick” som tomten möter på sin färd :)

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *