Glaspärlor, in bland skuggorna

16 oktober 2004

Det är kanske bara jag som hör
hur gränsen sliter i bandet
varje gång den passeras,
en krasande markering
när du går in bland skuggorna
och kommer ut med glaspärlor
på armarna och nyckelbenen

Jag önskar att du kunde vända blicken uppåt
och se en ängel bland löven

Håll ditt huvud högt,
hon når inte ända ner

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *