Gunghästen

11 december 2006

När Maria hade öppnat alla julklapparna och stod i en hög av leksaker och omslagspapper, kom hennes pappa in med ytterligare ett paket och ställde det framför henne. Hon tittade storögt på det; det var så stort att hon själv skulle få plats därinne. Till formen var det fyrkantigt och pappret det var klätt med var svart med röda julgranskulor på. Hon gick sakta fram till det, sträckte fram händerna och nuddade vid det. Vände sig om och tittade lite frågande på föräldrarna, som nickade till svar.

Med stor iver slet hon bort pappret och avslöjade en kartong. Efter lite pillande fick hon även upp den. Hon stod där med öppen mun och bara stirrade på innehållet. Hon vände sig om och sprang de få stegen till sina föräldrar och omfamnade dem.

Hennes pappa hjälpte henne att lyfta upp gunghästen ur lådan. Den var vit, förutom den yviga manen som gick i svart. Hon kastade sig på den och började leka med lysande ögon. Föräldrarna utbytte vänliga blickar.

Efter att hon suttit där ett tag och föräldrarna satt sig tillrätta i soffan hördes plötsligt ett ljud. Det lät som en skrattade flicka. Föräldrarna tittade bort mot Maria, men upptäckte att skrattet inte kom från henne; hon såg lika förvånad ut som de. De tittade på varandra med rynkade ögonbryn och stora ögon. Skrattet, som till en början hade varit lyckligt, antog nu en mer ondskefull ton och steg också successivt i volym. De tittade febrilt omkring sig för att lokalisera varifrån ljudet kom. Sprang också upp och tittade ut genom fönstren; men allt var lugnt. Maria blev rädd och hoppade ner från gunghästen, men hon råkade hålla för hårt i manen så en bit lossade när hon hoppade. Hon tittade ner på den svarta tofsen hon höll i handen; den bar spår av blod. Hastigt tittade hon där tofsen suttit; blottat kött syntes. Hon kastade bort den blodiga tofsen och sprang till sina föräldrar och berättade. Det gick nu upp för dem att ljudet måste komma från gunghästen.

Ljudet hade nu växt till ett dån som fyllde hela huset och borrade sig in i deras öron. De visste inte vad de skulle göra; allt verkade vara som i en konstig dröm. De stirrade på den egendomliga gunghästen. Ett bultande ljud blandade sig nu in i symfonin. Nu upptäckte alla dessutom att gunghästen började tappa skinn; långa strimlor lossnade och lade sig i högar. Från det nyblottade köttet började det också rinna blod som samlade sig i rännilar utmed kroppen. Till slut var hela gunghästen flådd och en stor pöl blod var samlad under den. Ögonen hade också trillat ur sina hålor och låg där ensamma och tittade på familjen.

Oljudet slutade tvärt. Samtidigt började gunghästen, under gnissel och långsamma flåsanden, att gunga sig fram mot familjen. Först stod de kvar som paralyserade. Men förstod sen att det inte var någon idé att stanna kvar, utan de sprang längs med väggen bort mot dörren. Gunghästen försökte täppa till luckan mellan honom och väggen, men de hann precis förbi och sprang ut ur ytterdörren.

De hade precis kommit ut på gatan och stod och tittade på sitt hus, och då speciellt mot dörren, när Maria hörde något. Hon vände sig om; bara några meter ifrån dem kom gunghästen mot dem. De började springa igen, samtidigt som de hörde ett vrål. Föräldrarna slogs ner av en jättelik arm som kommit ut ur gunghästens rygg. Armen var grov och blodig och hade en avlång tagg längs ut. Med en snärt anföll armen nu Maria; taggen trängde in i hennes rygg och ut genom bröstkorgen. Hennes kropp lyftes upp i luften varefter hon och armen försvann in i gunghästen igen, som gnisslande gav sig iväg ut i natten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *