Gungstolsstöld

3 september 2005

Tystnaden var stilla och rofylld. Eftermiddagssolen sken lugnt in genom fönstret med de blekta gardinerna. Ett och annat dammkorn gnistrade till när det dansade förbi ljusstrimman. Men i tystnaden kunde flera ljud skönjas. Främst var det säkra, tillitsfulla tickandet från ett golvur. Varje tick försvann ut i rummet och ekade i den mjuka stillheten, tätt följt av nästa. I en lika jämn takt hördes det långsamma knarret från en gungstol, fram, och så tillbaka. Fram. Och tillbaka. På den låga vedspisen puttrade ett långkok i en stor kopparkastrull. En underbar doft av köttbuljong och örter låg tung och glänsande i rummet.
Det sved till i Adrians mage. Lukten som nådde hans näsborrar fick hans ögon att tåras. Han bet ihop. Han hade suttit hopkrupen utanför fönstret en lång stund nu, och äntligen hade gumman lurat till. Nu hördes de tyngre, okontrollerade andetagen från en gammal, sovande människa. De konkurerade om luftrummet tillsammans med den silkessvarta kattens spinnande där den låg i sin korg framför spisen.
Bara en liten stund till, nu. Vänta, bara lite till.
Planering var halva jobbet. Att ge sig till tåls och undersöka läget. Vilka golvplankor knakade? Vilka skafferidörrar knarrade? Vart skulle han sätta kursen, på vilka ställen var det värt att rota?
När han visste detta var det bara att invänta ett bra tillfälle. Nu skulle vara ett bra tillfälle. Gumman var ensam. Hon sov. Katten befann sig framför spisen, ett smärre problem, men den var också lugn och vilade. Ingen annan fanns i närheten. Flyktvägen över vetefälten var utstakad, tillsammans med alternativa kryphål. Att komma undan var det allra viktigaste.
Det var mest för sin egen skull som han väntade en liten stund till. För att veta att han kunde behärska sig, om han ville. Men nu, nu var läget!
Adrian reste sig sakta upp och rätade på sina knän som stelnat halvt på huk. Han aktade den utblommade kaprifolen som växte intill fönstret, och noterade en sömnig humla som surrade iväg över rabatten. Han tog tag i fönsterkarmen med sina magra, solbrända händer och klättrade upp, kröp ihop i det lilla hålet i den vitkalkade väggen. Han bockade sig ned ännu längre och stack in huvudet, sedan en fot som han satte ned på det blanknötta trägolvet. Knäpptyst var han. Han rörde sig långsamt och försiktigt när han sedan smög över en trasmatta mot den väggfasta bänken på andra sidan rummet. Hans mål var en plåt med nygräddade piroger. Han hade knappt kunnat tro sin lycka när han fått syn på dem. Han darrade lätt på handen när han flinkt stoppade ned några stycken innanför skjortan. Det brände till mot den bara magen, de var fortfarande heta på undersidan. Det kunde han tåla, bara han fick med sig dem.
Han kastade en blick på gumman. Hon snusade lugnt vidare. Gungstolen verkade gå av sig själv. Adrian vände tillbaka till sitt värv. Han tassade på ljudlösa, bara fötter förbi katten och aktade noga ett parti med knarrande golvplankor. Grytan puttrade till och locket skallrade dovt av trycket. Adrian stelnade till. Det knöt sig i magtrakten och han slutade andas. Lyssnade noga. Länge.
Gumman smackade till, men fortsatte sova. Adrian andades ut ett långt andetag och fortsatte. Långsamt öppnade han en skåpdörr. Får inte gnissla, får inte gnissla! Den gled upp på smorda gångjärn.
Därinne på hyllorna fanns skålar och byttor. De innehöll honung och inlagda rödbetor, lök och puddingar. Flera av burkarna hade prydligt skrivna etiketter klistrade på sig. Det var en pastej han riktat in sig på. Han hade sett när gumman ställt in den i skåpet, med en rödrutig linneduk över. Han hittade den på hyllan längst ned. Ögonkast bakåt på den sovande gumman. Kusten klar.
Adrian tog av duken och började gräva upp pastejen med fingrarna och lade det han fick i linnet. Sedan lindade han ihop det till ett paket och stoppade även det innanför skjortan. Vidare plockade han på sig några syltlökar och ett knippe rädisor. Han skulle just till att stänga skåpet när han fick syn på något längst in på mittenhyllan. Där inne mellan glasburkar och svepaskar skymtade en gyllene äppelpaj på ett fat. Han tvekade. Han tvekade, men inte länge.
Försiktigt ålade han in en arm mellan burkarna tills han kände fatet med fingerspetsarna. Kände ströbrödet och den mjuka kakan.
Något strök sig mot hans ben. Han ryckte till och stötte emot en glasburk. Nej, nej, nej! Glasburken åkte i golvet med ett pang! Inlagda gurkor rullade ut på golvet mellan det krossade glaset och ättikslagen spred sig i luften.
Katten for iväg mellan hans ben och försvann under bordet. Gumman gungade till och vaknade med ett ryck. Det tog ett ögonblick innan hon kvicknade till och hon klippte med ögonen. Nästa gång klockan tickade möttes deras blickar över ättiksbadet och de båda stirrade på varandra; tjuven med armen långt inne i skafferiet och gumman halvvägs ur gungstolen.
Sedan rycktes de båda i rörelse. Gumman hojtade till och tog tag i gungstolens armstöd för att häva sig ur den, och Adrian drog åt sig handen illa kvickt. Han rusade mot dörren och kastade sig efter handtaget. Han fick tag i det och vred om. Ingenting hände. Han vred om igen och kände hur kolven låg lös därinne. Han tog tag i handtaget med båda händer och ruskade och knuffade på dörren.
”Ha, det låset har inte fungerat på veckor,” flåsade gumman när hon kommit upp ur gungstolen. ”Måste ha rätta knycken… Men nu har jag dig allt!” Hon kom mot honom med kvasten i högsta hugg, sjalen hängde på sniskan och hårknuten höll på att lossna. Gamla fredliga tanten förbyttes mot ett rödansiktat monster.
Adrian lutade sig mot dörren och såg efter en utväg. Tanten blockerade fönstret, han måste förbi henne först. En annan stängd dörr ledde in till ett inre rum, men det var också allt. Tjuven såg sig om med panik i blicken.
Gumman höjde kvasten, och då såg han sin chans och kastade sig under den. Han gled på golvplankorna och strök undan trasmattan i farten. Innan han hann resa sig upp kände han ett slag med kvasten över ryggen. Det sved till, och en vit blixt for förbi hans ögon. Han skyndade sig att stappla sig upp innan nästa hugg kom, och slängde sig mot fönstret. Fick tag med händerna om karmen och hävde sig upp. Då kände han hur nästa slag haglade över honom. Gumman tjöt och gormade och grep tag i hans kläder när han ålade sig igenom. Han kände hur ärmen på skjortan revs sönder när han gled ned i rabatten utanför. Gumman släppte och han hörde hur hon jäktade mot dörren för att jaga efter honom.
Inte en chans att han ville bli fast, tänkte han och kom på fötter. Innan gumman ens fått upp dörren hade han rusat iväg under äppelträden och över vägen. Han hörde henne skrika och ropa från farstutrappan när han sprang över fältet och sedan försvann in i skogen.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *