Havets sång -14

29 juni 2007

Jag snyftade högt på väg fram mot den mörka gestalten men när jag kom fram såg jag att det inte var något annat än en säck som antagligen innehöll mat. Jag andades ut men kom på att han kanske hamnat i vattnet istället. Paniken grep åter tag i mig och jag rusade fram mot relingen. De mörka vågorna piskade mot däcket och vinden rev i mitt hår men det brydde jag mig inte om. Det enda jag kunde tänka på just nu var Corian.
”Malvina? Vad är det?” Frågade den röst jag allra helst velade höra nu.
”Corian!” ropade jag lyckligt och vände mig om. Jag kastade mig i hans famn och höll om honom så hårt att armarna värkte. Jag kände hur tårarna började rinna igen och han vaggade mig i sin famn medan han pratade.
”Malvina vad är det? Vad har hänt?” Snörvlande förklarade jag att jag trott att han drunknat i vågorna. Han kramade mig ännu hårdare och kysste mig en gång innan han släppte mig.
”Men jag drunknade inte, eller skadade mig. Jag hade gått ner under däck för att hämta ett extra rep till storseglet.” Jag nickade och torkade mig med ärmen under näsan. Plötsligt kände jag hur hela båten krängde till, värre än vad den gjort för vågorna. Hade vi gått på grund? Både jag och Corian kikade ut över relingskanten, och trodde knappt våra ögon. Hundratals havsfolk, sjöjungfrur, simmade längs hela långsidan av båten och knuffade på den. Åter igen krängde den till, värre nu än förra gången. Jag drog häftigt efter andan när jag förstod vad de tänkte göra, de tänkte välta båten! Jag fattade tag i Corians hand, jag ville inte för ett ögonblick släppa honom ur sikte, och började springa mot Nelly som stod och kämpade vid rodret tillsammans med styrmannen.
”De försöker välta båten!” skrek jag för att överrösta ovädret. Nelly såg frågande på mig innan hon sprang fram till relingen och tittade ner. Hon kom tillbaks med en sammanbiten min.
”Strunta i rodret”, sa hon till styrmannen som efter en blick på mig sedan lydde. ”Samla alla som finns ombord på båten på styrbordssidan. Vi kan försöka lägga all vår tyngd på den sida de trycker på, det kanske fungerar.” Jag nickade och både Nelly och jag skrek ut till besättningen att de skulle samlas vid styrbords reling. De lydde med frågande miner men när de såg ut över havet och såg havsfolket förstod de genast och ställde sig längs relingen. Men trots det började skeppet luta allt mer. Till slut stod det nästan på ända och varenda en var tvungen att hålla sig i relingskanten med båda händerna för att inte kana ner i havet eller slå sig fördärvad mot andra sidan relingen. Havsfolket hade ökat i antal och tryckte nu på ännu mer på skeppet som nu började luta över mot andra sidan. Jag hängde i armarna och det värkte i dem. Ett skrik hördes och jag förstod att den första ramlat. Allt fler skrik hördes och plumsar förkunnade det hela. Jag och Corian såg samtidigt på varandra och släppte en hand var. Vi fattade tag i varandras händer, och släppte. Det kittlades i magen och ven i öronen när vi föll och sedan fylldes min mun av saltvatten. Spottande och fräsandes nådde jag ytan igen och min vänstra hand höll fortfarande ett krampaktigt tag om Corian som simmade bredvid mig. Ytterligare plumsar hördes och hela besättningen befann sig snart i vattnet. Daroon och Nelly föll i vattnet bara någon meter från mig och snart syntes även deras huvuden guppandes ovanför vattenytan. Masten som gått av kom flytandes med en våg och jag skyndade mig att greppa tag om den. Likaså gjorde även Corian, Daroon och Nelly. Plötsligt kände jag någonting dra i foten och innan jag ens hann utstöta ett skrik drogs jag under ytan av en sjöjungfru. Jag såg hennes svarta hår flyta uppåt och de ondskefulla mörkblå ögonen såg föraktfullt på mig. Mina ögon sved av det salta vattnet och jag började få slut på luft. Förgäves försökte jag sparka mig loss och jag slog på hennes armar som höll hårt om mitt ben, men ingenting fungerade. Då ven en sabel genom vattnet och träffade de smala armarna. Vattnet runt oss färgades rött av blod och Corian tog tag i mig för att föra mig upp men det svartnade för ögonen innan jag nått ytan.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *