Hellboy ~ Episod 1 ~ Del 4

19 juli 2007

Gloria letade i sitt minne efter en viss trollformel. Hon hade läst den för bara några dagar sedan, och den åstadkom medvetslöshet, visserligen bara som bieffekt, men det var nästan garanterat att det skulle fungera, då den tog så mycket av mottagarens energi att till och med Hellboy omedelbart svimmat.
Ramsan var ganska lång, men Gloria kände ett litet rus av stolthet när först den ena och sedan den andra vakten sjönk ihop, nästan helt ljudlöst.
”Snyggt”, mumlade Hellboy, ”mycket snyggt”, mer sade han inte, men några få uppskattande ord från den mannen betydde mycket mer än att bli prisad av en hel nation.
Det var inte svårt att ta sig upp till andra våningen, och inte heller att hitta rummet där Abe var.
Kadë svängde in runt ett hörn och förenade sig med Gloria och Hellboy.
”Tredje dörren i den här korridoren. Olyckligtvis är de båda fullkomligt vakna.”
Hellboy nickade.
”Kan du utföra den där formeln på avstånd?” han såg på Gloria med rynkad panna, och hon nickade.
”Jag tror det.”
De bytte plats, litet krångligt eftersom de försökte hålla sig intill väggen och fortfarande vara ljudlösa, men till sist kunde Gloria kika runt hörnet och få en kort glimt av vakterna. De stod lutade mot väggen på varsin sida om en enkel trädörr. Vapnen var hölstrade, men osäkrade.
Sedan visste inte Gloria vad som gick fel. Hon läste formeln felfritt, men världen krängde till när hon närmade sig slutet, och plötsligt stapplade hon ut i korridoren innan varken Hellboy eller Kadë hann få tag i henne.
Ett rop följde, och plötsligt var den ene vakten på väg mot henne med handen på väg mot bältet, medan den andre lyfte en liten komradio till munnen.
Det enda Gloria hann se var en röd skepnad som passerade ovanför henne, och sedan skymde Hellboys rygg vad som hände med vakten på väg mot henne.
”Inkräktare i västra flygeln. Andra vån…” komradion flög förbi Glorias huvud och in i Kadës hand. Sedan följde vakten, men honom kastade den unga grekiskan rakt in i en vägg.
Ett sprakande hördes, och Gloria såg upp precis i tid för att se delarna av radion falla till golvet, krossade av ett slag av Kadës vilja.
”Jag är led…”
Kadë avbröt henne. ”Ingen tid”, hon sträckte fram handen och drog upp Gloria på fötter i samma sekund som ett brak avslöjade att Hellboy slagit sönder dörren till rummet där Abe var. Gloria såg åt Hellboys håll, men Kadë grep tag i hennes arm och ruskade om henne.
”Hitta en väg bort härifrån. Inte åt trappans håll.”
Gloria nickade kort, och fortsatte genom korridoren. Hon hade inte tid att tänka eller känna – inte ens att klandra sig själv för vad som hade hänt, och att de hade blivit upptäckta – utan letade sig bara fram genom rummen och fann att korridoren slutade med ett fönster som vette ut mot framsidan. De kunde aldrig hoppa från andra våningen, och även om Kadë kunde ta ned dem allihop lystes gårdsplanen plötsligt upp, och fem vakter kom ut genom stora porten.
På avstånd kunde Gloria höra fotsteg i trappan, och Kadës röst när hon talade med Abe, även om hon inte kunde urskilja orden som sades.
Stegen hade lämnat trappan, och sprang nu genom korridoren. Sju man, kanske mer.
”Skynda er!” Gloria svepte med blicken över korridoren och fann till sin lättnad en ventilationstrumma. Den var kanske en meter i kvadrat, och Gloria svor till när hon insåg att Hellboy aldrig skulle komma in i den.
”Fay!” Kadë kom springande genom korridoren. En vaken, men snubblande Abe kämpade för att inte hänga över den unga grekiskans axlar, och bakom dem backade Hellboy snabbt med ansiktet vänt mot korridorens mynning.
”Det är vakter på gårdsplanen”, sade Gloria efter att ha kastat en blick på Abe. Han verkade mörbultad, men i övrigt oskadd. ”Jag såg fem, och de kan vara fler. Ingen trappa, ingen sidogång, bara ventilationstrumman.”
”Red kommer aldrig in där.” Kadë skakade på huvudet och vände sig mot Hellboy. ”Red! Vad gör vi?”
Han kom fram till dem och kastade en kort blick på ventilationstrumman innan även han skakade på huvudet och vände sig mot korridorens mynning igen.
”In där ni tre. Fort”, Kadë nickade och med en knyck på handleden började skruvarna som höll fast gallret vrida ut sig själva i otrolig hastighet.
”Du då?” undrade Kadë medan hon hjälpte Abe fram till öppningen.
”Jag slår sönder fönstret och hoppar ned så att de tror att vi har tagit oss ut den vägen. Ta er till andra flygeln och vänta i en halvtimme. Om jag inte har kommit tillbaka till dess får ni försöka ta er ut själva. Om jag inte kan ta mig in igen väntar jag vid sopbilen.”
Kadë nickade igen och lade handen på Hellboys arm samtidigt som gallret lossnade och hon fångade upp det.
”Red. Inga risker”, sade hon och Hellboy nickade kort.
”Inga som inte är nödvändiga.”
Mer än så sade de inte som farväl, för vakterna började närma sig nu.
Gloria hann inte säga något innan Kadë med en viftande åtbörd lyfte upp henne så att hon kunde kravla sig in i ventilationstrumman. Hon gjorde samma sak med Abe och följde sedan efter själv. Trumman blev mörk när den unga grekiskan lyfte tillbaka gallret, och skrapandet av hur skruvarna återbördades till sina platser dränktes av ljudet av Hellboy som slog sönder fönstret.
Ljuden som följde vittnade bara om ett stort tumult. Få meningar gick att uppfatta över sorlet av män som skrek till varandra fram och tillbaka, men Gloria kom ändå på sig själv flera gånger med att hålla andan för att de inte skulle höras.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *