Hellboy ~ Episod 1 ~ Del 6

24 juli 2007

Arton minuter släpade sig förbi, långsammare än någonsin förr. Mycket litet sades under dessa arton minuter, men vad fanns det att säga.
Till sist nickade Kadë med blicken på klockan.
”Tjugo minuter, och Red är inte här än”, hon suckade och Gloria valde medvetet att inte tänka på allt som kunde – mot förmodan och väldigt otroligt, men möjligheten fanns – ha hänt. Kadë reste sig upp och gick bort till fönstret. ”De letar fortfarande. Om vi bara kunde…” Hon avbröt sig och vände sig snabbt om.
Dörrknoppen knarrade i protest när den långsamt vreds om, och hon kunde se skuggan av en man genom springan under dörren.
Kadë såg sig häftigt om, och sedan sköt hon ut med handen mot dörren. Mannen på andra sidan svor till och ryckte i dörrhandtaget, gav den solida mahognydörren en rejäl knuff.
Gloria började sig om efter gömställen när en röst från den andra sidan började tala, och hon stelnade till, som fastfrusen på stället.
”Låt det vara, dörren har troligen fastnat. Ingen har varit där inne på åratal i alla fall.”
Mannen som höll i dörrknoppen tvekade, men släppte taget och deras steg avlägsnade sig i korridoren.
Varken Kadë, Gloria eller den sovande Abe rörde sig innan stegen försvunnit en bit bort i korridoren. När det var säkert att männen var på någorlunda avstånd och hade börjat tala med varandra upptäckte Gloria att hon höll andan, och flämtade till.
Det tycktes bryta hela förtrollningen som lagts över rummet, och Kadë gled ned på golvet.
”Herregud”, mumlade hon, ”det blir svårare än jag trodde…”
Sedan försjönk Kadë i djupa funderingar under vilka hon tuggade på underläppen och knäckte fingrarna så att svaga rysningar gick nedför Glorias ryggrad.
”Om vi bara kunde…” mumlade hon till sist, och såg från Abe till golvet och sedan på Gloria. ”Men det kan väl inte…” hon bet sig i läppen igen. Sedan såg den unga kvinnan på Abe på ett sätt som sopade bort alla tvivel som Gloria någonsin kunnat ha. Det var som om hon i det ögonblicket lade ihop all sin omtanke och kärlek, välvilja och längtan och undrade om riskerna som flykten från herrgården medförde var tillräckligt stora för att hon skulle gå med på vad hon än tänkte sig. Till sist slöt Kadë ögonen och suckade. ”Det finns väl inget annat sätt.”
Gloria lade huvudet på sned och såg på henne. ”Vad?”
Istället för att svara rakt på frågan gav Kadë en fråga tillbaka.
”Gloria, kan du sätta ihop en trollformel som driver ut drogerna från Abes kropp?”
Gloria kände hur hennes ögon vidgade sig vid tanken på hur komplicerad en sådan formel skulle bli. Det lät lätt vid första åtanke, men sedan insåg hon vad som skulle krävas. Och de hade ju dessutom ingenting här. Ingenting som ingick i vanliga ritualer och ceremonier.
Den unga engelskan satt tyst och tänkte en lång stund, under vilken Kadë väntade med oavvänd blick.
”Jag tror det”, sade hon till sist. ”Jag kan inte få ut dem, möjligtvis förbruka – förbränna – dem, men det kommer inte att bli trevligt för honom.”
Kadë nickade kort. ”Det får duga. Om vi bara kan få reda på var vakterna finns så borde det inte vara så svårt att ta oss ut oupptäckta, och det enda sättet som jag kan komma på för oss att ta reda på det utan att komma inom synhåll är om Abe kunde få tillbaka sin förmåga att… känna av folk, som han kallar det.”
Gloria nickade, men sade inget, för inget fanns att säga. Medan Kadë väckte Abe började hon forma en enkel ramsa som kanske inte var så stilfull, men som skulle tjäna sitt syfte. Den unga engelskan rotade igenom sina fickor och fann en bit krita, som hon använde för att rita upp en simpel cirkel på golvet. Inte så mycket för att den skulle påverka ritualen, utan mer för att få en punkt att koncentrera sig på.
”Abe”, Kadës röst fick Gloria att se upp någon sekund innan hon fortsatte att rita cirkeln och lägga till några symboler som hon visste skulle vara till nytta. Den unga grekiskan satt på knä bredvid Abe och hade lagt handen mot hans hals. ”Abe, vakna.”
Gloria fortsatte att rita medan Kadë förklarade den enkla planen för Abe. Hon blev färdig med cirkeln efter en kort stund och satt sedan bara och lyssnade.
”Är du säker på att det inte slutat verka?”
Abe var tyst några sekunder. Sedan vände han huvudet mot Kadë och såg henne i ögonen. Det var på ett sätt som Gloria sett flera gånger förr, när Abe läste eller delade med sig av tankar, men den här gången flämtade han till. Man kunde se hur varenda muskel i den smidiga kroppen spände sig, och Abe bröt ögonkontakten med en häftig knyck på huvudet.
”Ja”, flämtade han och skrattade andlöst till, ”jag är säker.”
Kadë suckade, och gav Abe en vänskaplig knuff i sidan. ”Då har vi väl inget annat val”, sade hon lågt, och Gloria nickade.
”Jag är klar.” Hon instruerade sedan hur Abe skulle sätta sig i mitten av cirkeln hon ritat, och Kadë tog plats bakom henne.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *