Hellboy ~ Episod 1 ~ Del 8

8 augusti 2007

Det var inte svårt att ta sig ut ur herrgården med Abes hjälp. Några gånger fick de ta en omväg för att ta sig förbi vakter, men allt som allt gick det fort.
Trädgården var knepigare, eftersom det fanns mindre skydd där, men de klarade sig utan att bli upptäckta med litet smygande och krypande.
Till sist var de tillbaka vid uthuset där de lämnat vakten. Hans vänner hade hittat honom och försökte nu få upp järnstolpen med hjälp av de verktyg de kunnat hitta i skjulet. Att döma av deras svärande och höjda röster var framgången liten, och efter ett kort samtal konstaterade Abe att vakterna troligen inte skulle märka dem om de slank förbi en och en.
Gloria skickades fram först, och hon smet förbi vakterna utan svårigheter. Abe följde efter henne efter att Kadë med enkelt teckenspråk blåvägrat att gå före honom, eftersom han fortfarande var en aning omtöcknad efter de droger som enbart använts för att hålla honom i schack.
Och mycket riktigt tog det längre tid för Abe att ta sig förbi, hukande bakom samma förfallna staket som Gloria tagit ett bristfälligt skydd bakom.
Till sist dök han i alla fall in i skyddet av ett annat uthus tillsammans med Gloria. När Abe nickade åt Kadë tog Gloria risken att kika runt hörnet på vakterna, och fann till sin förskräckelse att en av dem hade börjat se sig om efter något annat tillhygge att hjälpa sin kollega med.
När hon vände sig mot Abe för att göra honom uppmärksam på faran hann hon inte ens öppna munnen innan han stelnade till och de stora ögonen vidgades ännu mer.
Sedan vände han sig mot Kadë och blicken som fästes på henne var så koncentrerad att den nästan var otäck. Den unga grekiskans huvud snärtades upp och hon såg först på Abe och sedan åt sidan där vakterna stod på den andra sidan staketet.
En enda kall ilning färdades nedför ryggraden på Gloria när en av vakterna började gå mot staketet – uppenbarligen på väg in i samma uthus som hon och Abe tog skydd bakom.
Det var en reflex snabbare än tanken. De få orden formades omedelbart på Glorias läppar, och hennes ögon smalnade när hon fäste blicken på en stor sten bakom vakterna.
Kadë och Abe hoppade till samtidigt som vakterna när en smäll som av ett piskrapp klöv luften. Det Gloria gjort var bara att låta en eldsflamma slå upp bakom stenen, och förbränna tillräckligt mycket syre på en och samma gång att luften försvann från platsen; det var när ny luft fyllde det tomma utrymmet som smällen kom, men eftersom allt gick på mindre än en sekund verkade det som om Glorias formel frammanat smällen.
Kadë stod stel i ännu en sekund, och sedan förflyttade sig samtliga vakter åt stenen till för att undersöka ljudet. Med några steg var hon framme hos Abe och Gloria, och vände sig direkt till den unga engelskan.
”Tack…” hon var andfådd, så som man ofta blir när adrenalin rinner till. ”Tack, Gloria.”
Gloria skakade på huvudet. ”Ingen orsak.” Först nu kom hon på att hon inte känt minsta tillstymmelse till krängning, utan att trollformeln fungerat på precis det sätt den skulle. Det enda Gloria kunde göra var att dra slutsatsen att Kadë haft rätt om ”störningen” som hon kallade det.

Smällen från Glorias trollformel hade dragit till sig fler vakter än hon anat, och resten av trädgården var i stort sett tömd på folk. Resultatet av det var att Kadë, Gloria och Abe kunde ta sig helt oupptäckta till sopbilen som stod ungefär en halv kilometer bort från herrgården.
På hela vägen dit såg Gloria inte ett spår av Hellboy, och en gnagande känsla hade börjat röra sig inom henne – som om hon hade sand som låg och skavde mellan revbenen.
Även sopbilen stod öde, och när Gloria kastade en blick på sina vänner noterade hon att Kadë också börjat se sig om med rynkad panna. Abe däremot, som återigen började uppvisa tecken på trötthet, verkade inte ha märkt något.
”Red?” Gloria gick runt den stora bilen. ”HB?” Inget svar. Däremot var gräset nedtrampat på andra sidan sopbilen, på ett sätt som de inte hade lämnat det.
Men Gloria fick inte tid att undra. Den tryckta stämningen bröts av en hög smäll av de bakre dörrarna som slogs upp, och Kadë skrek till.
När Gloria kom runt bilen satt Kadë på marken med handen mot halsgropen och ögonen slutna; men hon skrattade. Framför henne återbördade Hellboy just sin överdimensionerade pistol till hölstret och räckte fram handen för att hjälpa den unga kvinnan upp.
”Jag hörde inte att det var ni”, sade han kort efter att han praktiskt taget lyft upp Kadë från marken och satt ned henne på fötter igen.
Det var något i Hellboys hållning, något som vittnade om att han tyngdes av något. Blicken var generad, litet road, men under det mörk av känslor som var för dimmiga att tyda ut. När han rätade på sig och mötte Glorias blick rättade han – utan synbar anledning – till ärmen på överrocken och sänkte handen så att den försvann bakom Abe, utanför Glorias synfält.
”Jag började undra när ni skulle komma”, sade han, halvt roat, halvt förebrående. Och började gå mot förarhytten. På vägen dit dunkade han Abe i ryggen, så hårt att denne vacklade till, och nickade åt Gloria.
”Sätt er där bak så åker vi. Jag ser ingen anledning att dröja kvar här.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *