Hellboy ~ Episod 2 ~ Del 3

3 juli 2008

Kadë skrattade när hon kom in till Hellboy och Gloria igen. Hon höll ena handen hårt knuten om något och rodnade en aning när Abe hjälpte henne upp.
”Tack”, med ett litet skratt lindade hon in ena handen i håret och kramade ur det. ”Gloria, titta!” utbrast hon sedan och räckte fram den knutna handen. Kadës kinder blossade litet när hon visade vad som vid första anblick verkade vara en vanlig mussla, men som var full med pärlemorådringar när hon öppnade den, och som innehöll en ovanligt stor pärla.
”Kadë, den är vacker!” Gloria kände hur hon log, och den unga grekiskans ögon sken.
”Jag vet”, sade hon med ett litet leende.
”Fick du den av…” Gloria lät rösten menande dö bort medan hon omärkbart knyckte med huvudet mot Abe som stod och rotade i en låda som också tjänade som bänk och Kadë nickade. Hon höll på att säga något, men avbröt sig när Abe kom fram.
”Här”, istället för att räcka henne handduken vecklade han ut den och svepte den om hennes axlar. Gloria drog sig undan när Abe kom fram, ovillig att störa dem, och när Kadë rodnade och vände blicken mot marken fångade den unga engelskan Hellboys blick.
Han hade ett ansiktsuttryck som tydligt sade hur svårt han hade det att dölja sitt breda leende, och när han såg tillbaka på Gloria höjde han talande på ena ögonbrynet, slöt sedan ögonen och skakade på huvudet som om han betraktade något oerhört korkat. Gloria satte handen för munnen för att kväva sitt skratt, men fann att det inte behövdes när regnet dundrade på ännu värre, så att det ekade inuti lastutrymmet.
Hellboy rynkade pannan och såg uppåt, mot de ännu nattsvarta moln som hängde över dem.
”Det verkar inte som om det kommer att avta.”
Gloria nickade, och såg på Kadë som tog bort handduken från håret som hon torkat och slöt ögonen i medhåll.
”Vi borde åka hem.”

Det var lättare sagt än gjort. När Gloria, som insisterat på att köra, vred om nyckeln lät bilen som en katt med hosta, och dog sedan helt. Hellboy erbjöd sig att ta en titt på motorn, men efter en kort stunds eftertanke läste Gloria en trollformel över den, och nästa gång hon vred om nyckeln startade den.
Med händerna på ratten tryckte den unga engelskan försiktigt ned gasen, men fann att hjulen bara snurrade på stället. Trots att hon långsamt pressade ned pedalen mer och mer rörde de sig inte ur fläcken.
Bakom sig, i lastutrymmet, hörde Gloria Hellboy knuffa till Abe och säga något om att gå ut och skjuta på, och det var precis då som pedalen tog emot sopbilens golv.
Och hjulen tog fäste.
Kadë skrek till när de plötsligt kastades flera meter framåt, i den högsta hastighet som bilen kunde uppbringa, och Gloria skyndade sig att släppa gasen medan hon kände kallsvett tränga fram längs hennes ryggrad.
De stannade med ett ryck, och Gloria vände sig om.
”Förlåt. Är alla okej?”
De saker som legat lösa i lastutrymmet låg huller om buller på golvet, och likaså gjorde Abe, Hellboy och Kadë, men de mumlade alla något om att det inte var någon fara. När den första chocken släppte två sekunder senare skrattade Gloria till, och kliade sig i nacken.
”Ursäkta”, sade hon och fick en skämtsamt indignerad blick från både Hellboy och Kadë, och sedan vände hon sig framåt igen.

”Vi avbryter programmet för en extrainsatt nyhetssändning.” Kadë rätade på sig där hon satt på bänken.
”Höj, Gloria”, sade hon till den unga engelskan som körde, och Gloria hade redan sträckt sig efter volymknappen.
”De onormalt stora vattenmassor som saml…” radion sprakade till, ”… floden har nått kritiska stadier. Man beräknar att vattennivån kommer att stiga minst två meter inom det närmaste dygnet, och uppmanar alla som bor i området att evakuera och söka sig upp mot högre mark. Broar är redan översvämmade, och Räddningstjänsten söker efter helikoptrar som kan flyga i den här sortens storm för att kunna undsätta byn Tamachi Pond Village, som är belagd vid fördämningen på flodens västra sida. Byn är i nuläget avskuren från kontakt, då samtliga broar har översvämmats, och regnvädret stör såväl telefonledningar som internetkontakter och radiosändningar. Invånare som bor i närheten av floden … att söka … största sannolikhet att svämma över … två meter … dygnet…”
Rösten ersattes av ett sprakande, och Gloria stängde av den.
”Broarna är översvämmade”, sade hon med blicken stint fäst på den leriga vägen som hon körde på. ”Det betyder att vi inte kan ta oss hem, eller hur?”
”Ja”, Hellboy nickade och rätade på sig. Han hade satt med huvudet vilat bakåt mot händerna och benen utsträckta framför sig.
”Vad var det de sade om den där byn?” Kadë såg på Abe och mot Glorias rygg, eftersom de båda brukade vara bäst på att minnas liknande saker.
”Den är avskuren”, sade Gloria, fortfarande stirrande ut genom vindrutan, och bilen krängde en aning. Den senaste timmen hade det blåst värre och värre, och nu hade Gloria till och med svårt att hålla sopbilen på vägen.
”Tamachi Pond Village”, bröt Abe tystnaden som följde efter att Gloria fått kontroll på bilen igen, ”den ligger i en flodkrök under den normala vattennivån. Och fördämningen är både gammal och för låg. De kommer att ha stora problem om inte Räddningstjänsten når fram snart.”
”Västra sidan av floden, sade de väl? Och..” han lät som om han vägde på orden, ”om jag inte minns fel så har Byrån lagerlokaler där. Inte sant, Abe?”
Hellboys ord skapade någon slags samförstånd mellan de fyra omaka vännerna. De hade också varit på den västra sidan av floden, på havssidan, och de kunde ändå inte ta sig över den och hem.
”Jo, det har vi. Inte så mycket av värde, men det finns några gamla artefakter där, och det vore synd om de vattenskadades.”
Bilen krängde till igen när Gloria gasade litet för att komma upp på asfaltvägen. På skylten som pekade åt vänster stod det ”Bridge Crossing, 2 miles”, och på den som pekade åt höger ”Tamachi Pond Village, 4 miles”.
Hon vände sig om i förarsätet, och Kadë nickade med en liten suck.
”Vad gör man inte?” undrade hon retoriskt, och Gloria svängde av åt höger.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *