Heracks Förlust

30 augusti 2005

“Herack! Vi kommer att dö, de är för många!” skrek Cork samtidigt som han kapade av ena armen på en orc.

Herack flinade. “Vid vår moders grav så svär jag på att vi kommer att överleva, Cork!”

Herack gjorde ett utfall med sitt väldiga svärd och tre orcer blev till halvor, men snabbt var där tre orcer på honom igen. Samtidigt så blev Cork fälld till marken och en orc var snabbt framme och försökte dräpa honom med sin fina spikklubba.

Herack såg vad som skedde och raseriet gjorde honom galen. “Potatisar och orcerslem!” skrek han medan han tog tre berserkarkliv. Med ett ansiktsuttryck som en stucken björnhane, så kastade han sig över orcen som stod böjd över Cork.

“IIIIHHH!!!” Skrek orcen, med en röst som en liten flicka i ett spökslott.

Alla övriga orcer sprang sin kos mot säkerheten. Herack grabbade tag i orcens ena lillfinger och knäckte det på båda sidor, tills det gick av.

“Så här går det om man rör min broder Cork!” Skrek Herack med saliv flygandes ur munnen som en brandspruta.

Han tog lillfingret och tryckte upp den i orcens näsborre tills man ej kunde se den mer. Orcen grät. Han hade nämligen ont.

“Orc, livet är ett helvete. Lär dig leva med det.” sa Herack något lungnare, samtidigt som han kastade iväg honom. Han vände sig nu mot Cork, och hjälpte honom upp på fötterna.

“Sa jag inte att vi skulle överleva, kanske? Föresten, såg du hur orcerna sprang sin väg, i rädsla för mig?” sa Herack triumferande.

Cork tittade olyckligt på sin bror och öppnade munnen.

“Det var inte dig som orcerna flydde ifrån.” sa Cork och pekade uppåt.

Herack tittade upp i himmeln och sade uppgivet; “Åh, typiskt.”

De två bröderna vände på klacken och sprang mot skogen intill. Men det var försent. Två drakar hade redan fångat dem i sina klor och flög bort mot bergen.

“Herack, vi kommer att dö!” Skrek Cork.

“Knappast.” Skrek Herack.

“Vad menar du?”

Herack sträckte sig efter sitt väldiga svärd som hängde vid höften. Han drog det och körde upp det i drakens ena ben. Sekunden senare störtade han mot marken.

Cork följde sin broders exempel och även han störtade mot marken.
Herack landade i en liten damm.
Cork landade på en sten.

När Herack fick syn på sin broder så sade han tyst, med en tår i ögat:

“Bättre du än jag, lillebror.”

Och så avslutas berättelsen om hur Herack förlorade sin enda broder.

SLUT

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *