Hjälplös

18 april 2006

Jag sjönk djupare ner i träskets svarta lera,
jag var ensam vid slutets rand,
döda träd vars grenar mig håna,
ingen ville räcka mig sin hand.

Livets ljus hade för länge sedan slocknat,
jag var en grå varelse utan något hopp,
men så kom du min vita ängel,
du helade såren på min kropp.

Din sång förde hoppet tillbaka till mig,
du räckte mig din bleka hand,
av ditt ljus du gjorde en gyllene gloria,
och du förde mig till änglarnas land.

Jag sitter på molnen när jag begravs,
hör för tusende gången orden,
de som lockade mig i träsket ner,
“jag hade inget att hämta på jorden.”

Från mitt moln ser jag ner på er,
ni, jag borde kalla nära och kära,
ni, som borde ha räckt mig en hand,
ni får nu bära skulden.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *