Hobbit-vår

19 maj 2010

En gammal gubbtjyv under kullen
ofta påtandes i mullen
Gläds åt varje tulipan,
humlefrö och astrakan

Men så en vår, när krokus knoppas
och gubbtjyven på värme hoppas
Knackar på hans runda dörr
gäst ovälkommen, ifrån förr

Se Vintern står där, frost i skägg
skördar blomstren med sin egg
Krokus slokar, knoppar dömda
trampas hårt görs skotten gömda

I bygden hörs så, rop av fasa
när kölden längs rabatter rasa
Men Gubbtjyven har mod, ej vett
höjer snart sitt tunga spett

Vintern skrattar trött och kallt
snart han slukat våren, allt
Gubbtjyven må hacka, slå
utan att årets gång rå på

*Frost skördar livet som just fötts
lämnar blad och blomster, dött
Om tårna fryser snart var man
gråt hörs, för det som försvann

Men plötsligt ljuda från skogen sång
från folket fagra, då en gång
Och värmen sveper åter in
lockar allt ur sitt krypin

Bortsvept av sunnan blir herr Vinter
alvers vår snart mött hans finter
Och Gubbatjyv i håla sin
snart gläds åt krokus gredelin

*Osäkert om de följande tre stroferna tillhört ursprungstexten eller tillförts senare för att ge ett lyckligt slut till en äldre lärande berättelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *