Hopplöshet

12 januari 2007

Juana vet att Isíl är arg på henne
Hon vet att hon gjorde fel
Men hon vet också att hon måste få prata med Isíl

Så hon letar efter honom
Men han finns inte någonstans
Juana rider till hans hydda
Men Isíl är inte där
Juana skriver ett meddelande på en bit pergament
Hon skriver att hon måste få berätta sanningen och att hon väntar på honom

Men Isíl kommer inte
Juana vet inte vad hon ska göra
Hon blir så förtvivlad när Isíl struntar i henne

Det åskar utanför och regnet öser ner
Juana känner sig lugn i regn
Så hon går ut
Men hon blir fort blöt och kall och hade precis tänkt gå in i hyddan igen när hon ser Isíl

Han står ute i regnet och skakar, är osäker på om han ska gå till Juana
Hon ser att han är arg
Men Juana börjar gå fram mot Isíl ändå
Isíl ser på Juana och vänder sig bort från henne och börjar gå tillbaka
Juana ropar hans namn och han stannar

Isíl ser på henne men säger inget
Juana går fortare och fortare mot honom
När hon kommer fram till Isíl vet hon inte vad hon ska säga

Men säger tillslut:
“Fick du mitt medelande?”
Isíl svarar lite sakta:
“Jaaa….”
“Det var inte meningen att såra dig” säger Juana och kollar ner i marken
“Jag vet” svarar Isíl lugnt

Juana fylls av glädje och kramar Isíl
Hon väntar sig att Isíl ska stöta bort henne
Men han håller om Juana och kysser hennes läppar
Hon känner sig som den lyckligaste alven i hela Anëdala

Men så vaknar hon upp och upptäcker att det var en dröm
Att Isíl fortfarande är arg på henne…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *