I all visdom som fanns…

21 januari 2008

Det fagra folket lämnar dessa stränder,
De far till sina döda fränder.
Klockan har tickat och tiden har gått,
Det var denna tid som alverna fått.

I stolthet och glans,
Och i all visdom som fanns.
De vandrar genom landen,
För att komma fram till hamnen.
Hamnen ska ta dom bort,
bort till dödens fort.

På snövita skepp de kliver på,
Och havet lyser blå,
De vet vad som väntar,
De nästan längtar.
Då de ska få kasta ut från hamn,
Och tillslut vila i dödens famn.

Ensam och övergiven ser jag på,
När båtarna lägger ifrån.
En alv ur båtarna höjer sin röst,
Och sjunger för att ge mig tröst.
Jag är alven som inte lämnade livet,
Och som aldrig blev fri från tvivlet:

Att jag gjorde fel val,
Som inte vandrade in i dödens sal…

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *