Ingen Tröstan

12 januari 2007

Den ensamma flickan sitter och kämpar för att inte börja gråta
Men det hjälper inte
Allt är så meningslöst för henne
Hennes små silvertårar börjar rinna
Hon gråter för att allt blev så fel
För att Lenwë aldrig kom tillbaka till henne
För att hon känner det som att Lenwë inte finns längre
För att hennes liv är så meningslöst
För att där aldrig finns någon som tröstar henne när hon behöver det
Hon är helt ensam
Det har alltid varit så
Och kommer alltid att vara det
Hon kryper ihop och lägger huvudet mot knäna
Så skönt det hade varit om någon höll om henne nu
Viskat i hennes öra att allt skulle bli bra
Men det är ingen som håller om henne
Hon är helt ensam, så har det alltid varit
Och det blir inte bra, aldrig…

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *