Inre Demon

5 september 2005

Rött som blodet i ådra och ven
Lyser svärdet i vaxljusens sken
Flammar som elden som veken pryder
Ett tecken som ingen vet vad det betyder

Hon gömmer vapnet i mantel svart
Vill försvinna men vet inte vart
En smärta klöser i hennes bröst
Hon hålls kvar av en älskad röst

“Kämpa emot, min älskade, var stark
Gå inte än till demonernas mark
Säg nej till Helvetenas Herres kall
Vägra att gå över världarnas vall”

Men som alltid, som förr tar hennes krafter slut
Som vatten i sand rinner motståndet ut
En vansinnig ande besitter hennes kött
Vill döda, tortera tills allt levande är dött

Ett skratt utan själ, en dolks leende
Dansar i strupen under följande skeende:
Hon sliter, förstör både kött, blod och ben
Allt i de gyllene flammornas sken

Då av stad och liv blott är skuggor kvar
Stiger solen till andra mänskors dag
Men hon ligger ensam, vid sin älskades kropp
Medan hans hjärta stannar och släpper allt hopp

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *