Is

4 augusti 2003

En vind faller
genom skärvor av is
Den som rör vid hennes hjärta
tappar sina fingrar

Nattkylan vandrar genom gräset
med klirrande andedräkt

Ett minne av en grav
kommer nära
Ett minne av fingrar
som inte föll sönder

En älva klädd i frost och inte dimma
skär sina fötter på kalla stenar

Hon dyker andlöst
och fryser alla minnen
Ringarna på vattnet
möter land och försvinner

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *