Jag ska hjälpa dig

3 februari 2011

En man satt på en parkbänk, på långt håll såg han lycklig ut.
Ett vårdat yttre och stilrena kläder med portföljen bredvid sig och en kaffe i handen.
På nära håll såg han milt sagt helt bedrövad ut, hans blick var jagad och hans ögon var rödsprängda och kaffet var kallt, blaskigt och bortglömt.

En gammal man med käpp och hatt slog sig ner på bänken bredvid den bedrövade mannen och såg ut över den livfulla parken.

– Har du sålt smöret och tappat pengarna unge man frågade den gamle med en röst så ärlig och sann.

– Om det ändå var så sade den unge mannen som just förlorat alla sina besparingar i dåliga investeringar, blivit sparkad och mist sin familj när deras hus brunnit ner efter att han givit sin son en kemilåda i 8 års present.

– Kan jag hjälpa dig på något vis frågade den gamle mannen medan han såg ut över gräsmattan som åter igen var behagligt grön.

Den bedrövade mannen lutade sig tillbaka och såg upp mot den klarblå bekymmerslösa skyn där fåglar flög kors och tvärs i den eviga jakten på insekter.

– Jag skulle vilja vara bekymmerslös, inte känna någon rädsla, smärta eller sorg, aldrig mer behöva vara frusen, olycklig, trött eller hungrig.

Den gamle vars käpp var en lie och hans hatt en kåpa höjde sin lie och tog den olycklige mannens liv. Han reste sin uråldriga kropp och lämnade sitt dagsverk, den olycklige mannen bakom sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *