Jungfru

13 oktober 2004

Vit klänning
Fladdrar kring hennes ben
Likt en nyutsprungen ros
Så vacker, Så ren

Jungfrun
Går i den stora skogen
Lyser i väntan på livet
Så lycklig, Så skön

Leende
I hennes vackert utmejslade ansikte
Drar till sig blickar
Så åtragande, Så underbar

Träden
Döljer de som finns i skogen
Hon känner inte till dem
Så ung, Så ovetande

Mannen
Står framför jungfrun
Lämnar ingen fri väg
Så osäker, Så frågande

Skräcken
Griper ett stadigt tag om hennes hjärta
Ögon med fruktan
Så fångad, Så rädd

Kniven
Mot hennes darrande strupe
Ondskefullt skratt
Så utlämnad, Så oförstående

Marken
Som hon ligger på är kall
Inte längre en jungfru
Så förtvivlad, Så ledsen,
Så sårad, Så ärrad för livet

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *