Karaktär, Mortaan

16 juni 2003

En av alla mina rollspelskaraktärer.. Detta är en bakgrund till karaktären.. hoppas den duger som novell..

ProloG.

(Kung Mortaan står med handen på skrivarens axel och ser med en fjärran blick ut i det grå dimhavet, utanför fönstret. Samtidigt som skrivaren doppar fjäderpennan i bläcket undrar han surt varför han måste skriva om sitt liv. Nu har jag makten att läsa tankar och han tänker “varför måste jag, kungen av Illian skriva min bakgrund för att överhuvudtaget få existera?”. En annorlunda tanke, men befogad.
Så här lyder kung Mortaans berättelse, ord för ord:)

Jag, kung Mortaan, härskare över Illian känner mig högst förolämpad över detta onödiga spörsmål. Innan jag börjar måste jag fråga dig, gud, vilken nytta detta gör? Jag ska inte förhasta mig med mina teorier… men ett svar är av nöden. Nåväl, till saken.

Jag föddes i slottet, under min fars styre. Jag växte upp i nyttig rikedom och blev den perfekta människa jag är. Och här står jag idag, tack vare min starka personlighet.
Vad? Duger inte det!??

(Han börjar muttra och svära för sig själv, samtidigt som han sliter sig i håret. Jag kan urskilja orden “hycklerier” och ett par grova svordomar. Han går ett par varv runt skrivarens bord, hela tiden pratandes för sig själv. Efter ett par varv (nu börjar skrivaren känna sig yr) slår han sig ner framför skrivaren och ser honom i ögonen, sedan suckar han)

Skrivare, skriv av mig exakt, ty bättre och sannare beskrivning kan du ej finna mellan Seanchan och Aielöknen…

(Kung Mortaan börjar pladdra om hur han räddat fagra ungmöer från falska drakar och hur han genom slugt tänkande avvärjt krig och så vidare. Skrivaren upphör att skriva efter ett tag efter att ha insett att sanning inte är det han skriver. Han skriver nonsens. Han byter blad och ler svagt mot den ivrigt gestikulerande och drömskt leende kung Mortaan. Överst skriver han “Den sanna berättelsen om Kung Mortaan”. Och så börjar han skriva, med kungens tjatter i öronen.)

DeN SannA BerättelseN om KunG Mortaan.

Han föddes i ett rikt decennium. Hans far, Yngril var en härskande Kung med vilja av stål och ett hjärta av guld. Han ledde folket likt ingen konung före honom och alla älskade honom. Hans drottning, Loendel kom att älska Mortaan mer än allt annat. Men hon hade en svaghet och ingen av denna värld kan någonsin förstå hur Yngril kunde äkta henne. Hennes passion för rikedom och överflöd passerade alla höjder och när Yngril dog, strax efter Mortaans födelse äntrade hon tronen genom sluga ränker och ett otal antal mord, som aldrig kunde bindas till henne. Men alla visste att hon planerat dem och de som visste för mycket försvann.
En tid av förvirring rådde över Illian de första åren vid hennes styre, men snart kom alla att få veta sin plats. Och den hon värderade mest, var hennes Mortaan. Han blev arrogant och bortskämd, en följd av hennes uppfostran. Vad helst han pekade på blev hans. En häst, guld, vin, kläder, en människas öde, allt. Allt var hans och han visste det. I tonåren visade det sig att bakom hans fasad av bekymmerslös likgiltighet fanns det intelligens. Och han använde sin intelligens till det som intresserade honom. Makt och rikedom.
Senare, ett par år innan han blev såpass gammal att han skulle ta över tronen lät Loendel honom sitta med i rådet och lyssna. Han kom med idéer som många skulle kallat absurda, men de höll masken, i rädsla för hans mor, som tyckte att det han sa lät som porlande vattenfall, under isens hårda skorpa en vacker vinterdag. Och han visste det. Så han började pröva henne, se vad hon tillät. Och hon sade ja till vad han än sa.
Här är en scen jag minns, när jag själv var en liten pojke som lekte bland sin mors kjolar.

Mortaan kommer inklampande genom köksdörren och ropar ut i den stora salen.
“Mooor!!” vilket följs av en dålig imitation av en gråtande, snörvlande pojke. Han rusar fram till sin mor som är högst upptagen med att konsultera sin rådgivare angående stadsfolkets vällevnad, men genast ebbar konversationen ut då han rycker i hennes sjal och tjuter ut sin ledsnad, bäst han kan. Hon vänder sig snabbt till honom och frågar vad som hänt.
En elak pojke har skrattat honom rakt i ansiktet, då han snubblat, för att sedan sagt att om han åt mindre så skulle han bli mindre framtung. Ett kort ögonblick efter pojkens första skratt hade Mortaan tänkt ut sin hämnd.
Jag hörde aldrig vad som sedan sades, men pojkens far blev hämtad av Loendels vakter och hon meddelar att han ska få avtjäna sitt straff i fängelset i en veckas tid.
Genast börjar Mortaan tjuta och skriker högljutt att det vore hädelse mot hans rena kungablod och han insisterar på att mannen ska få smaka rottingen. Drottningen suckar och viftar åt sin rådgivare att så ska det bli. Mannen får först smaka på rottingen, sedan tillbringa en vecka i en möglig fängelsehåla och mannens son störde aldrig mer Mortaan.

Nu på senare tid har Mortaans humör lugnat sig och folket lever tryggt och bra. Hans nya mantel har lugnat honom ytterligare, men han är fortfarande arrogant och bortskämd som få. Jag anar att en del av hans humör fortfarande pyrar i honom, men det får tiden visa.

(Kungens ivriga gester avtar och han avslutar sitt broderade tal. Skrivaren slutar skriva och ger honom ett svagt leende. kungen ser hänryckt ut och en svag glöd går att skönja i hans ljusgrå ögon. Han vänder sin uppmärksamhet mot skrivaren)

Fick du med allting?

(skrivaren nickar ödmjukt och Kung Mortaans ansikte klyvs av ett brett leende. Han ger skrivaren ett guldmynt och lämnar snabbt rummet. Kvar sitter skrivaren och ler för sig själv.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *