Kirinji

23 oktober 2004

Tsai tog ned Kirinji från väggen och vägde det i sina händer. Det var förhållandevis lätt, man han kände också en annan sorts tyngd. Tyngden av alla de människoliv detta svärd hade släckt genom åren. Men då när han utförde dessa dåd hade han inte känt något alls för dessa människor. Men nu på ålderns höst hade ångern kommit. Det var först nu som han insett hur dumt och meningslöst krig är. Men då hade han inte tänkt så långt, som legosoldat var pengar det enda som betydde något. Tsai hängde tillbalka svärdet på väggen, i det blänkande bladet syntes lågorna från den öppna spisen. Tsai gick bort till den öppna spisen och satte sig och tittade in i lågorna. Minnen från olika slag kom då tillbaka till honom, minnen han helst skulle vilja glömma, men som etsat sig fast för alltid. Han slöt ögonen och försökte glömma allting, men bilderna fanns fortfarande där.
Tsai hade, efter att ha avslutat sin karriär som soldat, flyttat upp till bergen i norr och de djupa skogarna där. Bara för att slippa bli påmind om krigets fasor. Men i början hade det ändå kommit folk som ville ha med honom i olika krig och slag. Men nu var han definitivt för gammal för sånt, och fick därför vara ifred. Han vände sig om och tittade på Kirinji som hängde där borta på väggen, glänsande och badande i lågornas sken.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *