Knaster

16 september 2010

Jag tror att det var du som ringde mig den där morgonen. Du sade förstås ingenting, enbart knaster och surr från världen på andra sidan luren kunde höras. Ute hade det just börjat ljusna, solen sken yrvaket genom dimslöjorna på åkern. När jag stod där med luren i handen såg jag ett streck av fåglar flyga förbi. Och jag önskade så innerligt att jag själv hade vingar, så att jag kunde färdas över alla dessa ledningar, fram till dig. Tanken har nog aldrig slagit dig att även jag kan fly. När du återvänder har jag nog redan börjat följa vindarna.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *